det där med vänner.

Alltså. Det är fascinerande. Började tänka på en vän, eller kanske egentligen en före detta vän, häromdagen. Skrev ett meddelande idag på facebook. Tänkte på hur mycket vi en gång kände varandra, hur vi visste vem den andra var utantill och innantill. Hur vi spenderade alla timmar på sommarlovet tillsammans. Tills vi började högstadiet. Hur vi började glida ifrån varandra, hur jag började känna att vi inte visste vilka vi var längre. Att jag inte hade intresse av att veta. Jag har inte sett henne på över ett år. Jag vet inte vem hon är. Jag vet inte om hon jobbar eller om hon är duktig i skolan. Jag visste inte att hon hade vad jag misstänker är en pojkvän. Jag vet inte om hon bor kvar på samma ställe. Jag vet inte vad hon gör på sin fritid. Jag har ingen aning. Men ändå, ändå är hon en så stor del av den jag en gång var att det nog alltid kommer att gnaga lite att inte veta. Att inte checka in och fråga någon gång då och då. Hon vet inte vem jag är heller. Hon har ingen aning. Hon vet inte att jag inte tolererar att folk trycker ner mig längre och det är lite det jag oroar mig för. Jag undrar vem jag kommer att bli när jag ser henne? Kommer jag att stå på mig och vara mig själv eller kommer vi att gå tillbaka till de personerna vi var då? När jag alltid fick vika mig för hennes val och beslut. När jag inte vågade stå upp för mina åsikter. Om vi ses hoppas jag att vi kommer ses som jämlikar. Det kommer att bli intressant att jämföra den vuxna personen med den 10-åring jag en gång kände. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0