Skriver av mig lite och funderar på livet. Hur jag försöker införliva mitt nyårslöfte (Jag klarar mig själv, jag klarar mig själv jag är SKITBRA SOM JAG ÄR) men att man ibland trampar igenom och inser att åh. Jag vill med. Efter att ha sett EGO och sedan börjat dra upp minnen av besvikelse och känslor kan jag inte riktigt hjälpa att känna mig lite lätt avundsjuk på allt det där puttenuttiga, Min tur kommer, jag vet. Men ibland vill man bara trycka på fast forward och vara där på en gång. Borde köra något självdestruktivt men inser att det nog är det dummaste att göra så jag sover och drömmar istället. Drömmer kan ju iaf kompensera till en liten liten del.

Visst är det rätt spännande det här med framtiden? Vad kommer egentligen att hända och var kommer jag att bo? Helt plötsligt inser jag att jag har hela livet framför mig och att det bara är ett fåtal månader kvar tills jag står där med den vita mössan på huvudet och en glädje som sträcker sig runt omkring mig. Det är rätt fascinerande att jag har hela mitt liv framför mig. Snart är stunden här, stunden jag har väntat på och som jag har arbetat för och det är så oerhört skrämmande och märkligt samtidigt som det är en sådan lycka. Jag inser att jag helt plötsligt skall flytta hemifrån på riktigt. Inte se mina föräldrar mer än ett par gånger per halvår och det är så märkligt. Jag skall lära känna en ny stad, med nya människor och just nu vet varken var den staden ligger eller hur mitt lev kommer att te sig då. Just nu verkar det mest troligt att jag hamnar i Örebro. Örebro.. Herregud. Jag vet knappt någonting om staden, har varit där i sammanlagt fem timmar av mitt liv och insett först i år att det är Sveriges fjärde största stad. Vad skall jag göra där? Skall jag bo där i fem och ett halvt år av mitt liv? Det är så spännande - och läskigt - att jag inte riktigt vet vad jag skall säga. Om ett halvår vet jag, men tills dess.. Ja, tills dess är min framtid ett ovisst ställe som jag både längtar efter - och fruktar. Lund, Göteborg, Örebro, Linköping, Uppsala eller Umeå. Där ligger mina nästkommande år, och vet ni vad? Det är väldigt spännande.

Det där ögonblicket då jag inser att den vän jag en gång hade, och alltid var avundsjuk på, inte har det sådär jättebra. Inte dåligt.. Men bara det faktum att jag har det så mycket bättre. (Jantelagen, släng dig i väggen). Jag är så mycket lyckligare. Jag har så mycket finare, och trognare, vänner. Jag är så mycket bättre i skolan. Jag kan så mycket mer och framförallt: Jag är så mycket mer tacksam. Fan. Det kan du ha, du som aldrig unnade mig något och jämt tryckte mer mig. För jag är starkare än du.

Herregud vad tiden springer iväg. Funderar på vart alla tog vägen och hur jag hamnade här. En vecka i skolan har redan flugit förbi och jag undrar var denna termin kommer att ta vägen. Kommer jag att hinna njuta av allting? Jag hoppas det. Och tror det. Det handlar nog mest om att verkligen leva i nuet även om jag själv inser att min blogg kommer att bli lidande under den här perioden. Jag har ämnen att kämpa i och för och då blir annat lidande. Känn er inte för ledsna, jag älskar er lika mycket ändå. Och att ni fortfarande tittar in allihopa trots att jag knappt uppdaterar någonting.

Vet inte vad jag skall skriva om. Livet är som det brukar vara mest hela tiden och jag mår, överlag, bra. Jag har vänner som bryr sig och ett liv som stadigt lunkar på trots upp- och nedgångar. Det är väl dock det som livet är. Ett ständigt letande efter de lyckliga stunderna och plötsligt infinner dem sig innan de snabbt försvinner igen och vi undrar över ifall vi verkligen hann njuta av stunden. Försöker lova mig själv att njuta mer av stunderna. Att göra saker för min egen skull. Att leva, såsom det var tänkt då jag föddes in i denna värld. Ibland kan man tycka att det är tur att jag hamnat just här, i denna stund, i detta liv. Ibland kan jag önska mig bort något fruktansvärt. Vilja vara där, eller då, eller hur eller kanske den. Men det är nog precis det som är livet. Att vara här och nu och vara nöjd med det trots att man egentligen inte tror att man är nöjd.

Och nu blev det ett mer filosofiskt inlägg än vad tanken var från början. Men jag bjuder på det och hoppas på att det tillförde någonting i er vardag.