Kan inte riktigt förstå att det är en endaste dag kvar av detta år. 2012. Året då jag blev myndig, fick körkort, såg Coldplay, åkte till Spanien, USA och Tyskland, blev full för första gången, grillade vid stranden, njöt av livet som svensk tonåring under sommaren, kämpade, grät, skrattade. Ett år fyllt av förhoppningar, önskningar, förväntningar, toppar och dalar. Så mycket har hänt och jag är inte alls den jag var för precis ett år sedan men jag är ändå jag och jag vill inte ändra på det år som gått, det har innehållit så mycket glädje.

 

Inför 2013 önskar jag mig bara en sak: Lycka. Jag hoppas att jag kommer att få uppleva en massa underbara platser och händelser som kommer att ge mig minnen för livet. Jag vill försöka att inte ha några förväntningar på året utan istället omfamna det med öppna armar och vara öppen för förslag. Men det finns självklart en hel del som jag ser fram emot inför detta år och här kommer den del..

 

- I april i år kommer jag att åka till Island med den klass jag både hatar och älskar. Vi är inte mycket till klass men vi har ändå hängt ihop i snart tre år och att få göra en sista grej tror jag kommer att bli bra.. Ett bra avslut..

 

- Den 7 maj åker jag äntligen till USA med min underbara American Studies klass. Vi har roligt tillsammans och jag tror att det kommer att bli ett minne för livet.

 

- Den 11 maj fyller jag 19 år. I USA den här gången men jag tror att det kan bli bra, det blir annorlunda.. Men bra. 

 

- Den 5 juni har vi vår efterlängtade bal på Borgholms slottsruin. Jag kommer att gå själv och det kommer att bli underbart. Kan inte längta nog efter att äntligen få gå på den bal jag drömt om så länge.

 

- Och så kommer så den 12 juni 2013. Dagen då jag tar studenten, dagen då jag blir arbetslös och förväntas ha the time of my life. Vi får se hur det blir, men en sak är säker: Det kommer att bli fantastiskt.

 

Och efter det? Efter det får vi se vad som händer.. Det kommer att bli spännande och det är märkligt att jag faktiskt är här. Året då så stora förändringar kommer att ske.. Året då jag inte vet och året då jag ska göra saker. Jag längtar... Samtidigt som jag är livrädd. Men det kommer att bli bra.

I januari i år publicerade jag en liten sammanställning av vad jag gjort under de föregående tolv månaderna, dvs under året 2011. När jag läste igenom allt som jag gjort och allting som hänt var det fantastiskt roligt och jag tänkte därför att jag skulle göra samma sak i år, även om det faktiskt är hela fyra dagar kvar på året 2012 så känns det som att jag kan sammanfatta det som faktiskt hänt hittils. Dessutom skrev jag ner det jag visste skulle hända om exakt ett år från då och vad som skulle ha hänt under tiden och att nu läsa det inlägget känns fantastiskt. Att veta att jag är här och att jag har tagit mig så långt. Någon gång framöver kanske jag publicerar de tankar jag hade då, om ni önskar. Men tills dess får ni här en sammanfattning av mitt år som nybliven artonåring:

 

Jag skrev ett blogginlägg där jag sade gott nytt år och önskade mig att 2012 skulle bli bästa året hittils. Jag publicerade vackra hipsterbilder som jag vid tillfället inte visste kallades just för hipsterbilder och jag läste böcker. I massor. Jag hade dessutom kärat ner mig Max Irons och längtade till 2013 då filmen The Host skulle släppas.. Tänka sig att vi snart är där.. Jag längtade efter sommaren, bokade biljetter till den kommande resan till USA, gjorde nedräkningar till olika event, Publicerade ännu fler vackra hipsterbilder och var på ett mingelmöte med röda korset.. Det gick sådär i slutändan men då var det trevligt. Jag påbörjade Fysik B, fikade på ett café som inte längre finns och drömde drömmar. Jag skrev vad jag tyckte om och jag umgicks med de absolut bästa av vänner. Jag skulle fira min vackra mans 20-årsdag men det gick i stöpet då spanjorerna anlände tidigt. Vi umgicks med spanjorer och jag hade en ständigt nervös klump i magen för att Alba inte skulle trivas. Det gick bra. Vi åkte pulka och fikade och tittade på saker. De åkte hem och jag var lättad över att få min egen säng men stressad över allt plugg jag hade missat. 

 

Myste med Emelie och firade henne, funderade allvarligt på att överge min förra lilla älskling som hade börjat ge upp hoppat om vår relation. Övergav den och skaffade mig en ny fin underbar älskling. En vit iPhone 4. Önskade att jag vore musikalstjärna och sjöng på Broadway. Gjorde riskettan, firade ytterliggare artonårsdagar och bokade biljetter till systeryster. Fick min iPhone och släppte den inte ens ett ögonblick. Tog kort och önskade mig ett perfekt liv. Renoverade mitt rum på landet och hittade ett gammalt originalträgolv under den fula 70-talsmattan som jag målade vitt. Längtade sönder mig till USA och sommaren och träffade fler underbara vänner. Jag njöt av att ha sportlov och vände på dygnet. Jag var på singelmiddag med underbara tjejer och firade att jag var singel och jag njöt till fullo av livet. Och så var det ju skottår också, inte får man glömma det, även om det inte hände något mer spännande än att det var vår ute. 

 

Var på 20-årsfest hos min fina, fantastiska och vackra vän Emilie. Där fanns även Matilda trots att vi vid det laget inte alls kände varandra. Det fanns även andra människor där som jag pratade med en massa och som det visade sig skulle komma att dyka upp senare under året. Var nöjd och glad över livet och längtade inte bort lika mycket längre och drack drack en massa te och läste böcker och studerade. Jag bloggade på telefonen och instagramade, tränade och njöt av livet. Jag hade inte tid att blogga och undrade själv över vart mars månad egentligen tog vägen. Firade min kära fars 66-årsdag och målade mer i rummet. Spelade piano. Fikade sönder mig på Kullzénska (Kullzenská?) och fick vara en dag hos min mentor då jag fick leka läkare. En av de mest fantastiska av dagar i hela mitt liv. Jag skrev ett agressivt inlägg om kroppsbehåring abropå den ständiga hysterin på Facebook över tjejer som lade ut sina orakade armhålor och tyckte att de kunde hålla dem för sig själva. Jag tycker för övrigt att starka kvinnor är det bästa som finns (och män) men vill inte se några armhålor på varken kvinnor eller män på Facebook. Orakade eller icke orakade. Skrev högskoleprov och fick 1,5 och märkte att chansen att komma in på läkarutbildningen kanske fortfarande fanns. Längtade ännu mer till sommaren och var trött. Fick ett pensionsbrev och kände mig som 700 år och så såg jag på den fantastiska första delen av Hungerspelen. På smygpremiären. Och sist så åkte jag och hälsade på älskade systeryster med familj. 

 

I april skrev jag sammanlagt fem blogginlägg vilket bara kan betyda att jag var för lycklig och för upptagen för att blogga. Vi hade landskamp i skolan, vilket nog är bland det roligaste jag gjort. En vecka fylld av nya upplevelser och jag har nog aldrig kunnat så mycket om något land innan det att jag blev tilldelad Lettland. Vi vann dessutom pris för bästa rapportmall och utvecklingsplan. Och vem skrev hela utvecklingsplanen? Jo jag. Stolt tjej. Men det blev till slut vår på riktigt och uteserveringarna kom tillbaka, var trött och sliten men blev lycklig av påsklov och över att åka till finaste Anna och hälsa på i Stockholm. Slängde mig iväg till Spanien och där hade jag en underbar vecka fylld med spanska traditioner. Var på stranden, solade, brände mig, shoppade, såg på sevärdheter och njöt av en vecka i ett varmt land. Dessutom sjöng jag inför nästan tusen spanjorer helt spontant. Det var underbart och speciellt. Det kommer jag aldrig att glömma.

 

Kunde inte fatta att jag snart skulle fylla arton. Att dagen jag väntat på sedan dess att mina underbara vänner började gå ut då jag var sexton äntligen skulle komma. Det var overkligt och surrealistiskt. Vi gjorde Förklädd Gud med domkyrkokören och det var fantastiskt. Det blev varmt och sedan var den stora dagen här. Jag stressade omkring och ordnade till slut en fest som blev så lyckad att jag bara satt och log hela kvällen. Det är nog, helt ärligt, den lyckligaste stunden i mitt liv. Nästan alla jag älskar mest av allt var där, det var bra stämning, det var underbart och jag hade en fantastisk kväll. Jag klarade mitt teoriprov till körkortet och åkte sedan vidare till Tyskland med den bästa av körer. Vi hade fyra fantastiska dagar som jag inte ens kan försöka beskriva i ord.. Det var underbart. Mina bästa vänner blandat med sång? Det kan inte bli bättre än så. Sång, fest, samtal, delande av alldeles för liten säng, trötthet, galenskaper och konserter. Underbart. Tipsade om en av mina favortifilmer: The Choir och delade med mig av att Jean Baptise Maunier är otroligt snygg. Sedan hade jag Eurovision mys med mina bästa av vänner och vi satte poäng och gav full pott till Sverige. Sedan vann Loreen. Det var episkt. Jag var ledsen men ändå inte ensam, jag var lycklig. Jag låg på en gräsplätt i Stadsparken med bästaste av vänner och åt vindruvor och drack lemonade. Jag njöt av att sommaren nästan var här och att jag skulle åka till USA. Jag levde livet som nybliven artonåring och hade underbara utgångar. Sist men inte minst så tog jag körkort den 21 maj. Och så svarade jag på tio frågor om mig själv. 

 

Jag drömde om framtiden och undrade var jag kommer att vara om tio år, om jag uppfyllt alla mina önskningar. Jag sade hejdå till vackra vänner på min gamla ö och njöt ännu mer av livet. Jag kunde inte förstå hur tiden gått så fort från det att jag längtat sönder mig i februari. Jag anländer äntligen till mitt andra hem i USA och njöt av livet, av att få vara hemma igen. Jag bloggade om Starbucks och en High School Graduation, jag bjöd på bilder om vad jag gjorde och jag älskade att ha sommarlov och att få vara i USA. Jag träffade en helt fantastisk kille på flyget som jag blev lite småförälskad i som hette Brett. Jag undrar hur han mår idag.. Jag fick mitt efterlängtade MVG i Matte C och jag kom med på den kursen som var en stor anledning till att jag valde CIS: American Studies class of 2013. Jag var lycklig i USA och hade sommarlov och bara njöt av kaffe, mat, shopping, Amerikanska pojkar, kyrkan, crepes, utställningar, storstäder, landet, huset, dofter och att få vara där i hela fyra veckor. Jag skrev om hur mycket jag älskar mina vänner och om hur mycket dem betyder för mig och jag undrade hur jag redan hade blivit så gammal att jag snart skulle börja trean. Jag ville inte åka hem till Sverige men var tvungen och tog med mig Faith tillbaka. Juli kom och en svensk sommar tog sin början..

 

Blogglusten försvann men firade istället älskade vännens artonårsdag på en restaurang och senare med återupplevelser av gamla tider med spel. Undrade när tidsskillnaden skulle ge med sig men bakade bullar istället och njöt av att ha Faith här och visa henne min värld. Vi var på fest hos Sara, reste runt i Sverige och såg allting man som amerikansk turist bör se och så åkte hon hem och det var märkligt att helt plötsligt prata svenska efter att ha talat engelska konstant i sju veckor. Dessutom satt vi på en strand på sommarnatten och hade en sådan där ursvensk sommarkväll och natt. Vi badade och grillade och njöt. Det var fantastiskt. Sedan undrade hur tusan man kunde skämta om Engla och mindes Utöya. Jag älskade sommarlovet och att jag fick umgås med mina vänner. Jag hade släkthelg och åkte buss och badade och såg på bio och skrattade och brände mig och såg ut som en kräfta. Jag hade sommarlov och det var fantastiskt. 

 

Tittade på OS och fäljde fälttävlan med spänning. Jobbade på en ny design som aldrig blev färdig och njöt ännu mer av livet och sommaren. Jag hade tankar om framtiden som ändrade sig. Flera gånger om. Och jag sköt upp tankarna på att skolan skulle börja. Jag hade två av mina bästa utgångar och dansade sönder mig på Vallen där jag bara struntade i allting och körde. Jag fotograferade igen. Hade min sista sommarlovsdag någonsin och började så mitt tredje år på CIS. Undrade hur tiden hade kunnat gå så fort.. Var det redan höst? Grubblade över livet på en slottsvall och hade kräftskiva och plötsligt satt jag på en buss på väg upp till Stockholm för att se det bästa bandet som någonsin funnits: Coldplay. Bestämde mig för att skaffa katt någon gång i framtiden och köade sedan på en trottoar i 14 timmar innan jag skrek mig hes på den mest fantastiska konsert jag någonsin varit på. Att stå och gråta av lycka är underbart. Att höra Coldplay spela och sträcka ut händerna rakt upp mot luften och knappt se någonting på grund av all konfetti är en obeskrivbar känsla. Det. Var. Fantastiskt. Obeskrivbart med underbart.

 

Skolan satte igång på allvar och jag blängde på böckerna och böckerna blängde på mig. Vi hade kamper om läxor som böckerna och samvetet alltid vann och jag blev allt tröttare. Grät tårar av lycka till filmen He's just not that into you (Jag ääälskar amerikanska romantiska komedier, kan bara inte komma ifrån detta, suck) och funderade lite mer över livet. Hade ännu fler utgångar och kom trött och sliten till skolan på torsdagarna. Hade mer bloggtorka på grund av allt annat som hände i livet men letade lika frenetiskt som alltid efter telefonen. Kände mig nöjd med mig själv, lycklig. Det förstärkdes och förstördes så återigen. Fan. Relaterade till musik såsom Poison and Wine och behövde förändring i livet så jag möblerade om i rummet. Livet förändrades på bara några timmar av sorg och ingen visste vad de skulle göra eller säga. 

 

Vårt projektarbete började helt plötsligt ge med sig och vi hade rätt som det var en sponsor som skulle trycka böcker. Jag pluggade mest hela tiden, projektarbete, fysik, matte, kemi, samhälle och allting annat tog tid. Satte igång med julsångerna i kören och började öva inför alla de konserter som komma skulle. Jag beställde min studentmössa och livet flöt på såsom det alltid gör då skolan har fullt upp. Blev glad över saker och ting men lika lätt sviken och oktober var en månad med många höga toppar men lika djupa dalar. Bloggtorkan var hög och jag skrev nästan ingenting. Jag skrev om hur besviken jag var på vissa delar av min släkt men hur glad jag var över mina vänner och så sade jag hejdå till en av mina bästa vänner som flyttade till Norge. Det var fruktansvärt och jag saknar henne lika mycket varje dag. Läste en porrnovell som jag inte förmått mig att slutföra och handlade mat med min far. Det var en speciell upplevelse. Lämnade in min telefon på lagning men fick istället en ny, suveränt tyckte jag men kan inte direkt märka någon skillnad och så skrev jag högskoleprovet igen samt hade min galnaste utgång hittils. 

 

Bloggtorkan blev ännu värre och gick ner till strax över ett inlägg i veckan. Fy på mig säger jag som får svårt att sammanfatta månaden. Men jag fick jobb på Harrys och började jobba natt och så jobbade jag konstant med projektarbetet som hade en deadline på den 19 och skrev texter och pluggade mer än vad jag trodde var fysiskt möjligt. Kultiverade mig och lyssnade på konserter och blev besatt av en ny bok vid namn Warm Bodies. Jag genomförde min mest spontana handling hittils och bestämde abrupt att vi skulle åka till Boda Borg en lördag. Så roligt har jag inte haft på länge med skratt och sladdningar och galna stockar i rum. Hade helt enkelt fullt upp med skola, kör, vänner, utgångar och att hinna leva där någonstans mitt i allt annat så bloggen led men jag hade det bra, trots att jag var emotionellt ostabil mest hela tiden på grund av händelser jag inte publicerade i bloggen. Jag blev till slut sjuk och fick stanna hemma två dagar och njöt lite av att bara få vara samtidigt som jag tänkte och tänkte och tänkte och tänkte och inte kunde sluta tänka. 

 

Det gick en månad mellan två blogginlägg men jag hade fullt upp med tre konserter och att öva ännu mer med kören. Jag sjöng solo på ett körarrangemang och jag jobbade och studerade. Det var fullt upp. Jag blev förvånad när det helt plötsligt blev jullov och jag inte fattade någonting och produktiviteten på bloggen plötsligt ökade. Återsåg saknade vänner och hade julafton och myste och njöt återigen av livet. Hade en utgång som nästan var galnare än den i oktober och förbannade mig själv för de val jag gjort och så kom två av mina syskonbarn. December har gått oerhört fort och jag vet inte riktigt vad som hände förutom att det nu är tre dagar kvar och jag hoppas att de fylls av vänner, familj och ett underbar nyår.

 

Sammanfattningsvis då? Jo.. Sammanfattningsvis har jag haft mitt bästa år hittils. Jag har lärt känna underbara människor under årets gång och samtidigt behållt alla de fantastiska människor jag redan har. Jag har haft ett för jävla bra år rent ut sagt med vänner, resor och upplevelser. Jag har vuxit och blivit äldre och fått minnen för livet. Jag har njutit och varit ledsen och arg och lycklig och glad. Precis så som livet är. Jag har haft toppar och dalar och skulle inte vilja byta ut några av de minnen jag fått eller upplevt. Jag har haft det fantastiskt. Underbart. Allt tack vare mina vänner. 

 

Och nu. Nu blir det bilder.

 

Är det bara jag eller är det här den mest korkade bildtext jag någonsin läst? "I will never regret the things I did wrong, I will only regret the good things I did for the wrong people". Huh. För mig går det helt emot mina principer. Det är väl sakerna jag har gjort fel som jag skall ångra och vara stolt över att jag kan vara en större människa och vara vänligt trots att de personerna kanske inte är vänliga tillbaka. Gör om, gör rätt gott folk!

Har idag äntligen återsett min underbara vän Tomas, vad skulle jag egentligen göra utan alla mina fantastiska vänner? Jag har julshoppat och hittat vackra klänningar. Jag har skickat iväg paket och jag har nyst fler gånger än jag kan räkna. Jag har varit sjuk. Men det gör ingenting, eftersom julen snart är här. Samtidigt undrar jag hur den kom hit. Var det i sommar nyss? Var det inte nyss jag satt på fontänen på Larmtorget och tog ett kort och tänkte att "Herregud vad jag börjar bli gammal, jag ska börja trean idag"? Det känns som det. Som att tiden bara springer iväg utan att jag riktigt hinner med att reflektera över vad som egentligen händer. Jag börjar känna mig gammal, samtidigt som jag känner mig ung. Känner att jag äntligen får leva mitt liv såsom jag vill men ändå bär jag på en rädsla över att livet skall gå så fort att det kanske inte längre finns kvar när jag stannar upp. Så jag stannar upp och reflekterar och funderar. Över tankar och känslor och framtiden och dåtiden. Över allt jag var, allt jag är och allt jag kommer att vara. Och det är okej. Det är bra. Jag längtar efter framtiden men det är läskigt att den kommer så fort, så direkt, så... Nu. 

 

Julen är här. Redan. Det är återigen dags att dela ut julklappar och stressa omkring och till slut falla ner i en fåtölj och titta på Kalle Ankas Julafton klockan tre på måndag. Ett år går så fort och därför får det mig att fundera? Var är jag om ett år? Vilka äventyr väntar mig då? Vad är nytt i mitt liv? Och samtidigt som alla de där frågorna skrämmer mig så finns det bara en mening i mitt huvud: Fan vad spännande det ska bli att få vara med på resan och se.