Så trött, så trött. Och inte blir det sovmorgon på ytterliggare två veckor, men vet ni vad? Det spelar ingen roll, för Liseberg var superkul. Och Litauen ska bli f a n t a s t i s k t !

imorgon åker jag till liseberg med bland annat världens bästa emmi. därför blir det ingen blogguppdatering under helgen så att ni vet! (Kanske ett och annat tidsinställt inlägg, who knows!) annars leker livet, litauen om en vecka!

åh, så himla väldigt jättelycklig! Klänningen fanns kvar i min storlek, åh lycka! Fortfarande väldigt kort, men det funkar med ett par korta tights under skulle jag kunna tro. Så därför sprang jag omkring och letade efter det överallt.. Fanns det? Nej. Så nu ska jag tillverka mina egna!

Det där skulle kunna vara en singer/songwriter text.

Ytterliggare en måndag som har passerat, ytterliggare en dag närmare .. något annat. Men medan jag pluggar engelska, så ställer jag frågan till er; vad har ni gjort idag?

Hur vet man egentligen när man gjort fel? Ja, alltså. Det är sällan jag inte skulle kunna be om ursäkt för det jag gjort, men det är ganska svårt att veta vad man ska be om ursäkt för om man inte får något svar på sina frågor. Ni som känner mig väl vet att jag aldrig skulle göra någon illa med mening, och att det är väldigt, väldigt, väldigt få personer jag inte klarar av. Jag tycker om att umgås med de flesta, och månar också om mina relationer så väl jag bara kan. Men ibland händer det att man träffar en människa man bara inte gillar, eller klarar av. Som helt enkelt är för mycket. Och ibland händer det att man träffar personer man tycker riktigt mycket om, och dessa personer vill jag umgås med så mycket jag bara kan. Och om de här två personerna kolliderar så att den ena tycker väldigt illa om den andra medan den andra tycker väldigt mycket om den ena, ja då kan det bli jobbigt. Det har aldrig hänt mig, tack och lov för det. Men ibland ångrar man kanske saker man sagt och gjort, eller saker man helt enkelt råkat göra av misstag. Och nu flummar jag på ordentligt, det märker jag själv. Kort sagt; det går inte att följa livet efter några skriva regler. Men jag försöker vara så öppen som möjligt, bjuda så mycket på mig själv som jag bara kan och för det mesta tycker jag bara att det där är positivt, och så ibland öppnar man sig lite för mycket och blir sårad. Och det där har däremot hänt mig, åtminstone en gång. Men det är sällan vänner sviker, och kanske är det dit jag vill komma; jag skulle aldrig svika er. Ni är mina bästa, och de absolut närmsta jag har. Nu blev det djupt här men det ska ni veta, att jag sviker inte. Aldrig.

Idag har jag haft sådant där riktigt übermysigt besök av Sara och Emmi. Och vad har upptagit våra tankar? Jo, en islänning. För det kommer nämligen en sådan till Emmi (Och till alla andra NV3:or då..) idag. Eller rättare sagt, de har nog kommit för de skulle komma vid nio. Jag undrar hurdana de är, troligtvis helt normala. Dessutom har jag idag endast ätit två mål. Frukost och världens jättelunch på Zorbas, vitlöksbröden sitter fortfarande i halsen och vi ska inte ens prata om illamåendet jag kände efteråt. Dumt. Jag är mätt, och vi var där vid fyra. Nu är klockan halv tio. Det är fem och en halv timme. Och jag är proppmätt. Annars börjar floran bli färdig. Nu ska jag bara skriva ut informationen imorgon på skolan, klistra och trixa lite och sedan; done! Känns stabilt. Nu; film? kanske. Jag har kommit in i en filmperiod!

Konstig film. Jag såg den igår, och den verkade suverän osv osv. Tills jag inser (okej, varning för spoiler nu) att han ligger död i en monter. Men vad .. hallå? Han kan inte ligga död i en monter! Men det kunde han uppenbarligen. Vad har jag på planeringen idag? Ja. Jag tänkte börja med att sega mig genom att se.. en film. Fortsätta med att städa lägenheten som ser ut som jag vet inte vad, bestämma vad vi ska ha till middag. Ut och handla middag, trycka in lite läxor någonstans och sedan laga middag. Slutligen blir det väl en promenad med vår lilla hund. Fullt upp alltså, så det är lika bra att jag sätter igång.

Ta en examen.

Idag har jag och Emelie lagat mat åt våra pojkar, eller om man nu ska nämna dem vid namn; Niklas och Simon. Och det var väldigt trevligt. För övrigt var det deppiga inlägget bra att jag skrev, på något sätt känns det som att jag insåg att jag inte var så ensam, tack för det! Eftersom jag är trött, och klockan snart är tio och jag måste plugga fysik så lämnar jag bloggen för den här dagen. Men jag bjuder desto mer på en bild;

Igår kläckte jag faktiskt ur mig en del saker om mig själv som faktiskt stämmer in väldigt bra på mina relationer till andra människor. För att nämna en del:

Tio år sedan olyckan. Tio år av krig. Vems fel allt var, det bryr jag mig inte om. Jag kommer heller inte själv ihåg just den där dagen men jag kommer ihåg Ground Zero år 2009. Och jag har sett alla videor. Jag sörjer och tänker på de människor som omkom och drabbades, ni kommer alltid att finnas i allas tankar, allas hjärtan, i hela världen. Ni blev historia.

för att visa hur fantastisk en artist verkligen kan vara;