Glad tjej!
Är på väg till systeryster och har sett sneak peak på the Host. Livet leker och Peeta och Jared är mina män!
Ögonblicket då...
... Jag vill gifta mig med Peeta. Gråter över scenen när Rue begravs. Scenen i grottan var det bästa. Någonsin. Kemin de hade var helt sjuk. Jag älskade alla 140 minutrarna lika mycket. Aldrig ville att det skulle ta slut. För en gångs skull var filmen lika bra som boken. Jag är i extas. Jag älskar den. Filmen. Och boken. Hungerspelen. Snälla, snälla kan någon hitta en riktig Peeta åt mig?
Det oranga kuvertet.
Inga ord är nödvändiga. Jag tror ni förstår grejen, jag känner mig som en sjuhundra år gammal sten. Fint.
Det där jobbiga ögonblicket...
När det snöar ute, hela huset blir iskallt... Jag måste hoppa in i en iskall dusch med maxtemperatur 35 grader som dessutom har ungefär samma tryck som en bebiselefant. Om en vanlig dusch hade varit en stor elefant då... Det hela resulterar i en iskall mig inrullad i tre lager filter. Br. Det här är inte min måndag...
sommar, åh härliga sommar.
Lyckan som uppstår...
Då det visar sig att intaget på läkarutbildningen "enbart" är 22,3. Eller 1,8 på högskoleprovet. Plötsligt kändes livet lite bättre...
kallelse.
Namn: Amanda Swenninger Personnummer: 9405117749
Datum och plats för provet
==============================
Datum: 2012-03-31
Provställe: Linnéuniversitetet, Västergård
Info om provstället:
Adress: Smålandsgatan 26 A
KALMAR
Provsal: N2007 (Hörsalen)
Lördagsmorgon.
Och jag är uppe vid halv tio, det är en ovanlighet kan jag säga.. Och andra sidan somnade jag så fort jag lade huvudet på kudden igår vid halv elva. Idag vankas det läsning, slipning av golv och att ta det lugnt. Den här förkylningen dödar mig.
Den så kallade kroppsbehåringen.
Nu kommer jag skriva ett inlägg som kanske inte är så vanligt på min blogg. Men jag känner för att vädra mina åsikter lite och kanske även bli lite mer politiskt engagerad i bloggen på kuppen.
Som ni förstår av rubriken tänkte jag att det skulle handla om en liten men ack så diskuterad sak. Kroppsbehåring. Som ni alla vet så började all denna diskussion i samband med flashandet av armhålorna på melodifestivalen. Inget fel med det. Kvinnor, liksom män, skall alla ha rätt att göra vad de vill med sina armhålor. Vad jag däremot inte fixar, det är hysterin på nätet. Kanske inte främst av de som motsäger sig orakade armhålor utan de som inte gör det. Och ja, jag respekterar eran åsikt. Jag älskar starka kvinnor (och män) som går sin egen väg och följer sitt eget hjärta. Men här kommer också kruxet. Jag uppskattar inte, märk intet, att alla nu lägger ut sina orakade armhålor på bloggar, nätet och facebook. Jag har ingen önskan om att se det. Kvinna. Som startade allt hade inte planerat det. Men ni planerar. Och visar. Och nej, jag uppskattar det inte. Armhålor skall hållas privata. Så även om jag respekterar er, älskar er för er modighet och ert tankesätt. Låt mig slippa armhålorna. Jag önskar verkligen inte se fler bilder. Det är inte, om jag bara ska använda ett ord, fräscht.
Och nu kommer jag säkert få skit för det här. Men detta är min åsikt.
Framtidsjobb...
Idag har jag varit hos mentor min. Och lekt läkare. Det gör jag gärna igen, trots den något osexiga outfiten.
En bild...
... för att påminna alla om att en av världens bästa människor blivit hela 20 år gammal.
En Lördag.
Vaknade. Åt frukost. Tittade på en film. Målade mitt rum. Spelade spel. Spelade piano. Sjöng. Lagade middag. Bakade tårta. Firade älskade pappas 66-årsdag. Pratade. Klappade på hunden. Såg på filmen En Dag för andra gången. Grät floder. Över slutet. Duschade. Gjorde mig iordning. Gick och lade mig i sängen. Skrev ett blogginlägg om min lördag i punktform.