Så det tänker jag göra precis i den sekund som jag avslutat det här blogginlägget. Idag har jag faktiskt inte gjort något av större betydelse. Jag är inte så himla intressant förstår ni. Kan inte ens berätta om att jag hängde med pojkvännen för en sådan existerar ju inte. Däremot sjöng jag, men det gör jag visserligen varje dag.

Just nu är jag dock mest stressad. Idrotten är nästan färdig och måste lämnas in idag, jag måste skriva klart en historiauppgift. Som jag inte börjat på. Jag måste göra en hel lektions tyska och sedan två veckors läxor på det. Och sist men inte minst måste jag verkligen plugga matte. Så. Alltså. Dagen blir underbar, eller inte. Förhoppningsvis får jag undan allt utom matten, för det är ungefär vad jag måste. Även om klockan kommer hinna bli tolv innan dess.

Och spanjorerna då? Ska jag vara ärlig är det jätte skönt att de har åkt. Kan bara slänga mig i min egen säng, dö lite. Inte bry mig om någon eller att jag ska iväg. Jag får vara jag, helt för mig själv. Självklart kommer jag sakna en del av dem, men vi ses ju igen.

Men det ska bli skönt att få tillbaka min egen säng igen. Nu ska jag upp om tre och en halv timme, önska mig lycka till. Spanjorerna ville dygna, det ville inte vi. Vi gjorde en kompromiss. God natt.

Så vad har vi gjort? Jo först fick de traska omkring i skolan och göra allt de skulle göra. Efter skolan drog vi till Fiesta och fikade traditionell svensk fika. Pratade, umgicks och tog foton. Efter det blev det viss shopping på H&M innan vi spontant drog till Cellgraven och åkte pulka. Något roligare har jag nog inte sett på länge. De var som små barn, åkte upp och ner och skrattade. Det var fruktansvärt kul, haha.

Sitter i skolan, har ingen lektion, lyssnar på spanjorer och svenskar. Hoppas att allt blir bra, jag hoppas att hon trivs. Själv så känner jag mig mest trött, trött och nervös. Trött för att jag sover på en madrass där jag inte får någon sömn. Nervös därför att jag så gärna vill att hon ska må bra och trivas, samtidigt som jag oroar mig sjukt mycket över att hon inte gör det. Men jag hoppas att det är okej. Att det löser sig.

Annars händer inte så mycket, jag oroar mig mest för att Alba inte ska trivas. Men det blir nog bra.

Och hon är så mycket trevligare än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det är jobbigt, det är det. Hennes engelska är inte jätte fantastisk och min spanska är ännu mindre fantastisk. Men det går bra, och vi kommunicerar. Just nu är hon uppe på sitt (mitt) rum och pratar med sin mamma, jag hoppas att hon trivs. Själv har jag fått en jätte fin bok, på spanska. Den kommer ta mig hundra år att läsa men jag vet också att jag ska göra det innan jag åker dit, för att jag ska försöka förstå mer. Men redan ikväll börjar det släppa, släppa eftersom jag försöker att förstå. Jag försöker fatta. Själv pratar jag mest engelska, men jag har också pratat en del spanska. Men jag förstår för det mesta vad hon säger på spanska och det känns underbart. Hoppas att morgondagen blir lite mindre ansträngd, för om den blir det kommer den inte bli ansträngd alls. Alls eftersom stämningen faktiskt är ganska bra just nu. Vi försöker, båda två. Och jag förstår hur hon känner sig, jag menar. Litauen var ju inte det lättaste men jag var däremot en massa erfarenheter rikare. Men nu blir det nog att se vad hon har för sig. Puss och sådant!

Mamma är en av de bästa jag vet. Den pålitligaste, den snällaste, den underbaraste, den som alltid säger att man är bäst, den som alltid bryr sig. Ja ni vet, vi skulle kunna fortsätta i all evighet eller hur? För mammor är ju allt det där. Och lite till.

Ikväll blir det som sagt fredagsmys med mamma och sedan är det dags att sova för att vakna upp till morgondagen. Morgondagen som kommer innehålla anländande av spanjorer. Är jag nervös? Ja.

Och mer? Ja idag hade vi vara spanska, sedan blev det stan med finaste Lisa och det var inte alls lika fint för min plånbok. Ett par vinterskor, en blommig blus, en bandeau, ett par byxor och lite hårnålar senare var jag också några hundralappar fattigare. Men skorna var på rea såsom byxorna så egentligen så "tjänade" jag ju faktiskt på det. Man skulle faktiskt kunna säga att jag betalade mindre för allting än vad skorna kostade från början. Så det så. Men nu, nu kommer mamma snart och då ska vi handla. Puss och sådant.

få ur det ur systemet lite, även om jag inte tänker nämna ett ord på bloggen om vad det är. Annars mår jag helt okej. Framförallt eftersom världens underbaraste vän fyller hela arton år. Puss på dig Emelie!

Idag har jag börjat en fysikB kurs, hittils? Helt okej. Om några veckor? Troligtvis mycket värre.

Sedan åt jag lunch, träffade Niklas en sväng, cyklade till Kalmarsundsskolan och var med påläxhjälpen vilket var riktigt roligt och givande. Eleverna var jätte trevliga och kommentarer som "kommer du komma nästa vecka också? Du är verkligen jättebra på att förklara och jag har prov dagen efter!" eller "Kommer du fortsätta att komma, kommer du nästa vecka för du kan så mycket!" förgyllde min dag.

Sedan mötte Sara och jag upp varandra gick en lång promenad, fikade på Dream och avslutade med en varm choklad. Och efter det? Efter det hamnade jag i soffan hos Emelie. Fin dag.

Sedan hade jag en fantastisk dröm inatt. Alla tycker att det låter som en mardröm, men för mig. För mig var den underbar.

Ont, ont, ont, ont. Varför? Det är fruktansvärt. Men, över till lite mer positiva saker!

På onsdag ska jag iväg till något som kallas för läxhjälpen, kan bli trevligt. Menar, det är precis sådant jag brinner för och eftersom jag var på mingelkväll med röda korsets ungdomsförbund så får vi se vad som händer, det blir nog fint!

Sedan så ja, ska vi vara sjukt fina och professionella på debatten imorgon. Vi kommer äga. Stort. (Om vi vinner är en annan sak, men åh andra sidan ska vi ju vinna, finns inget annat alternativ.)

Men nu: Läsning, iordning görande och sängdags.

Går precis i detta ögonblick på TV4, och den verkar vara en sån där riktigt urmysig film. Vi får väl se. Den är tydligen grundad på en bok. Gissa vem som ska in och leta upp den på närmsta bokhandel i Kalmar på måndag?

Datorn låg kvar i bilen över natten, dåligt. Jag trodde att pappa tog in min väska med tanke på att det var han som bar in den i bilen. Men nej, det hade han tydligen inte en tanke på (och mest var det nog egentligen mitt fel). Men efter att ishinnan på lilla plattan som kallas för en laptopmus så är den faktiskt som vanligt igen. Trevligt! Nu blir det en idrottsuppgift som ska försöka skrivas klart. Vi får väl se om jag är klar om några timmar...