Taggar

Hur hamnade jag här? Hur landade jag helt plötsligt i att snart börja trean, snart påbörja sista året av min skolgång. Hur hamnade jag i ett land som har allt och med känslan av att vägra att åka hem men ändå känna suget av att åka hem. Åka hem till er. Åka hem till alla er som betyder något, som får mig att vilja gå upp på morgonen. Får mig att orka ta det där extra steget, anstränga mig lite hårdare, kämpa lite mer. Hur hamnade jag i ett liv där jag fick er? Vad gjorde jag för att förtjäna de absolut bästa vännerna någon kan önska sig, hur kan någon ens ha lyckats skapa sådana fantastiska människor som ni är? Hur är någonting sådant möjligt? Ni får mig att känna mig bra, ni får mig att känna att jag trots allt kanske har en plats här. Hur ni bryr er, hur ni lyssnar. Hur ni är. Jag hade vägrat åka hem om det inte vore för er. Ni, ni underbara, vackra, otroliga, fantastiska och omtänksamma människor. Ni. Ni är fantastiska och jag älskar er så otroligt mycket. Ni är solarna i mitt liv, det är ni som får mig att fortsätta. Att fortsätta gå till skolan. Att komma hem. Att orka upp. Ni vet vilka ni är, ni vet hur mycket ni betyder. Varenda en av er. Varenda en. Den absolut mest underbara kväll jag någonsin haft var min födelsedag för då var ni där. Nästan allihopa. Och jag bara log och kände mig älskad. När jag åkte till mitt andra hem skickade ni sms och skrev på Facebook. Och jag blev så chockad, jag har aldrig åkt utomlands och upplevt det innan. Ni är så fantastiska. Ni får mig att må så bra. Jag älskar er så himla, himla mycket. Ni är mitt hem i Sverige. För hem, hem är de ställen där man är älskad. Jag saknar er, extremt mycket. Men tills på fredag, när jag återigen är på svensk mark, så saknar jag er på avstånd. Jag vill hem till er, men jag vill också vara kvar här. Här där jag har en helt annan familj. Jag känner mig så kluven, så delad. Hur kan jag känna mig så hemma i ett land som inte är mitt eget? Jag är så lyckligt lottad. För jag har er och jag inte ens uttrycka hur mycket ni betyder för mig. Jag hoppas bara att ni vet, vet att ni är allt och ingenting för mig. Utan er hade jag inte klarat mig, utan er hade jag inte orkat en dag till. Därför får ni denna sång som en hyllning, för att jag älskar den. För att den uttrycker lite av det jag känner. Och så får ni det här inlägget, även om det inte ens kan uttrycka en miljondel av det jag känner för er.