Taggar

 

... Att jag för tillfället befinner mig i en instabil husvagn och att detta medför att varenda gång någon bestämmer sig för att vända på sig så gungar hela husvagnen så mycket att en lättare form av sjösjuka kan infinna sig. Man kan även begrunda att varenda ljud, däribland snarkningar, hörs. Vi är fyra stycken vuxna. Vi får se var detta kan sluta någonstans. 

 

Annars har vi lämnat min fantastiska barndomsstad bakom oss. Mestadels regn men inga sura miner för det. Vi såg allt som skall ses när man besöker Sveriges framsida även om höjdpunkten för mig innebar att få gå ner i en ubåt. Spännande. Nämnas bör att det var ytterst trångt och hur 37 vuxna stora män kunde trängas där nere med 70 cm breda sängar, minimala toaletter och med ett personligt utrymme på ungefär 7 nanometer är ett stort frågetecken. Jag fick inte plats. 

 

Förutom detta så är mitt knä i jämförbar storlek med en mindre apelsin, dock i en färgskala som lutar mer åt ett plommon. Jag lyckades nämligen drämma i knät i en metallvägg på ubåten då jag bestämt, med full fart och ytterst, ytterst graciöst skulle svinga ut ett ben genom öppningen. Det blev tyvärr mindre graciöst och slutade med ett ålande på marken. Detta matchar jag givetvis med en värkande armbåge, som jag lämpligt nog gav en liten (men ack så plågsam) tillsägelse på Liseberg. Den har inte förlåtit mig ännu utan fortsätter ge igen genom att värka mer än någonsin. 

 

Imorgon beger vi oss mot vår mycket eminenta huvudstad. Jag tänkte bosätta mig hos kungen, men sedan vet jag ju inte vad han kommer säga om den saken. 

 

Bjuder ny på bilder och säger över och ut.