Taggar

Behöver gå i terapi, behöver prata. Så jag pratar sönder mina vänner, utnyttjar dem till maxgränsen. Jag pratar och pratar och pratar och pratar och så bloggar jag mer, och kommer ni igåg vad jag sade? Att jag alltid bloggar mer när jag tänker. När jag tänker för mycket och för länge och för ofta. När jag lyssnar på låtar som får mig bli mer och mer emotionell därför att jag inte vet vad jag ska tänka eller känna. Därför att jag blir helt förvirrad därför att jag helst vill bli en livlös sten, samtidigt som jag inte vill det. För på något sätt är det svårt att hantera förvirringen men samtidigt är det väl även denna som gör mig mänsklig, som utvecklar mig. Som för mig framåt.

 

Jag behövde förändring så jag möblerade om. Jag kurar ihop mig i fosterställning och tänker. Jag börjar läsa mer än någonsin. Jag släppte datorn på min näsa så att det gjorde så ont att jag inte visste vad jag skulle göra (ja det låter fruktansvärt korkat och orelaterat till ämnet och ja det var fruktansvärt korkat och precis lika orelevant till ämnet). Och det låter helt sjukt, men det gjorde jag faktiskt.

 

Så, nu. Till alla er vackra för att ni står ut med min förvirring och med mitt hat. Detta självförtroende som förstör allt och ingenting, fan. Fan.