jag fick elva (11) frågor av en vän som jag tycker hemskt mycket om.
Fick en kommentar, fast egentligen läste jag blogginlägget först och såg kommentaren sedan, men det spelar liksom ingen roll, om att svara på elva frågor. Så det tänkte jag göra, istället för att göra det jag verkligen måste göra. För att det är roligt, och för att det ger mig utrymme att tänka. Reglerna är tydligen på så vis att jag har som uppgift att ställa 11 nya frågor till er och sedan helt enkelt länka de personer som jag tycker skall svara på dessa. Så det tänker jag göra och Anna, du är fin.
1. Hur var du som person för fem år sedan?
För fem år sedan var jag nyss 13 år fyllda. Det var våren 2007 och jag skulle alldeles snart sluta sexan och flytta upp till högstadiet. Jag hade förändrats väldigt mycket under det året som gått och jag var exalterad över möjligheterna som fanns i att få börja på högstadiet. Att bli stor. Hur jag var? Jag hade nog kvar en del av den blyghet som alltid funnits med mig. Jag ville gärna försöka ta plats och vara duktig men vågade sällan. Ofta fick jag höra fraserna "Du måste prata mer! Ta för dig i klassrummet!" Det var svårt men jag försökte. Jag var fortfarande riktigt ljust blond och hade alldeles ljusa ögonfranser som jag alldeles nyligen börjat måla mascara på. Jag var ett barn som väldigt gärna ville vara vuxen och hoppet om den stora kärleken var stor. Drömmar. Tankar.
2. Hur tror du att du kommer att ha utvecklats som person om 10 år?
Det är svårt att veta men jag hoppas på att jag, om tio år, har blivit en självsäker människa som vet vad jag vill. Jag hoppas att jag ska vara säker på, och nöjd, med min plats i livet oavsett vad jag valt för inriktning och jag hoppas att jag kommer att vara en klokare och visare människa som tänker på andra. Jag hoppas att jag kommer vara mig själv i allt jag gör och inte backa undan då konflikter bli svåra och jag hoppas att jag kommer ha självförtroende nog att gå ut på stan och känna att jag är bra. Att jag duger. Att det jag gör är nyttigt.
3. Vilket är ditt favoritord i dess betydelse och varför?
Favoritord. Det är svårt, det finns så många. Men jag måste nog ändå ta något så vanligt som ordet älska. Att älska. Det låter så vackert och jag älskar att vi har två ord istället för ett som engelskan. Kärlek och att älska. Innebörden är det absolut finaste för vad kan vara vackrare än att älska någon eller något? Att älska med själ och hjärta till hundra procent? Jag måste svara älska. Det måste vara den finaste innebörden någonsin.
4. Vilket ord låter finast?
Ett svenskt ord som låter fint är nog värme. Ett franskt är l'ocean. Ett spanskt är línea.
5. Vad engagerar dig?
Människor. Människor som mår dåligt eller människor som behöver hjälp. Människor som behöver stöd eller människor som behöver skratta. Jag vill finnas där, vara där, hjälpa. Få dem att må bra och att njuta av livet, för livet. Det är så vackert.
6. Om du fick välja att leva i ett valfritt årtionde innan 1970 eller leva i framtiden som du inte vet hur den ser ut, vilket väljer du?
Jag drömmer ofta om en tid då man stal kyssar bakom ett skjul och kvinnorna bar vackra kläder och hattar. 1930-talet. Då kärlek var något vackert och något att ta hand om. Då det var nästintill förbjudet att stjäla den där kyssen och då dagens alkohol-fjortis-fyllor ine existerade utan man var en fin flicka. Man bjöds ut till dans och fick gå och se en svartvit film på bio. Det var en tid för framtidsanda och för mig, för mig låter det så fint. Att någon skulle stjäla den där kyssen efter dansen och sedan fråga min pappa om min hand.
7. Tycker du mest om morgonen eller sen kväll/natt och varför tycker du det?
Jag är definitivt en nattmänniska och har alltid varit. Jag älskar att sitta uppe länge på kvällarna och diskutera, fundera, vara. Känslan av att få sitta med sina vänner och bara vara, eller läsa en bok och nästan aldrig behöva gå och lägga sig. Den känslan är så underbar, och, det är då jag tänker som mest. Sommarnätter är underbara. Att cykla med vännerna till ett kvällsdoft och känna lukten av sommaren, det. Det är en av de bästa känslorna jag vet.
8. Tycker du om Sverige?
Ja. Jag älskar Sverige. Sverige är, med några undantag, ett fantastiskt land att växa upp i. Vi har vacker natur, får vår skolgång gratis och har en massa sociala skyddsnät. Sverige är ett land som bryr sig om sina invånare och mitt upp i allt detta har vi vackra skogar, berg, norrsken, hav, sjöar, små och gemytliga städer och en kärlek till livet.
9. Om du fick skapa en helt ny plats med en storlek på 100x100 m, vad skulle finnas på den platsen för att du skulle må så bra som möjligt där?
En svår fråga, för det finns så mycket jag mår bra av. Men jag skulle placera en liten sjö med en brygga och ovanför den bryggan ett litet hus där man bara kunde vara. Och huset skulle innehålla alla världens instrument och så mycket böcker att väggarna var fyllda. Det skulle finnas LP-skivor att spela och ett sovloft. Huset skulle ligga i en skogsdunge och överallt skulle man kunna höra fåglarna och känna solens strålar, förutom där skogen skuggade solen och solstrålarna strilade ner mellan lövverken. Mina vänner skulle vara där, allihopa. Och det skulle finnas en grillplats där vi kunde sitta sena sommarnätter och spela gitarr och mysa ner oss i fleecefiltar.
10. Var skulle du helst befinna dig just nu?
Just nu skulle jag helst befinna mig i en trygg famn i en säng och känna att här, här kan jag sova tills jag blir överröst av kyssar. Utan krav på skola eller läxor. Bara få vara där, där i den trygga famnen.
11. Har du några bloggar du vill tipsa om?
Jag har två vänner, två vänner som skriver fyndigt och underhållande. Det är eget, det är intresseväckande och det är helt enkelt bra. Joanna bloggar på adressen www.kaffehora.blogg.se och hon skriver intressanta inlägg om hennes dagar och kryddar sina meningar med fyndiga ord. Hon skriver om det som är aktuellt och slänger in feminismen i den bästa av skepnader ibland. Det är en bra blogg. Den andra bloggen driver Simon. Simon som skriver långa, väldigt långa, men ack så tänkvärda och läsvärda inlägg. De kommer inte så ofta men berör ämnen på ett ofta provocerande sätt men ändå, ändå så fyndigt. Här finns den bloggen: www.lindtwist.blogg.se.
Sedan. Sedan har jag en massa bra bloggar jag läser som mina vänner, eller andra, driver men dessa två rekommenderar jag verkligen.
Och nu mina vänner, nu är det er tur. Jag länkar er som jag vill, och hoppas, ska svara på följande frågor. Men ni andra får givetvis också svara. Och jag säger som Anna: kommentera gärna då så att jag vet!
Frågorna lyder:
1. Om du skulle låta ett citat styra, och influera, ditt liv. Vilket skulle det vara?
2. Vilken bok har inspirerat dig mest? Varför och hur?
3. Om ditt liv skulle beskrivas av en låttitel, vilken låt skulle det vara?
4. När du tittar tillbaka på ditt liv om åttio år, hur önskar du att du skulle ha levt det?
5. Vilken doft är den bästa doften i världen och varför?
6. Om du skulle få önska dig vad som helst, till någon annan, i hela världen. Vad skulle det bli och åt vem?
7. I just precis det här ögonblicket, hur mår du?
8. Är all kärlek värd att kämpa för?
9. Vad ser du fram emot mest just nu?
10. Vad är du absolut mest nöjd över hos dig själv?
11. Om du fick 100.000:- att skänka bort, åt vem eller vilka skulle du ge dem och varför?
Och ni, som jag vill och hoppas, skall svara på detta är följande: Sara, Joanna, Freija, Simon, Emmi och Sofia. Och självklart Anna, självklart vill jag att du ska svara på det också. Om du orkar. Och ni andra: det skulle vara så roligt att höra era åsikter.
Kram
En nattuggla bloggar.
Det är natt, det var fest hos Sandra och hela världen var vår. Det var underbart, roligt. Jag var lite onykter och vi hade roligt, så roligt. Att fem andra underbara människor kan få mig att må så bra, det är märkligt. Och vad skulle jag egentligen göra utan dem? Men nu är jag trött och ska sova så istället bjuder jag på en bild.
Mentalt uppbyggande
Avreagens. Sitter på ett tegelgolv i en skola som jag går på. Livet leker, allting är på topp. Sarkasm är ett fint ord och jag är glad att jag åker snart.
ett blogginlägg om sorgsenheten och lyckan som kan uppstå på samma gång en helt vanlig måndagskväll i maj.
Känner mig nere. Totalt, jättenere. Hur ska jag orka, orka att uppfylla alla de krav och förpliktelser som jag känner hopar sig över mig? Som trycker ner mig tills axlarna inte orkar bära och betygen rasar. Dessa betyg. Dessa fruktansvärda betyg. Vad skall jag göra med er? Kan ni inte bara gå och försvinna under en sten istället för att göra att jag står som en strandad person på en kuststrecka någonstans och ser de enda båtarna i hela universum glida iväg med läkarutbildningen som namn? Lite så känns det. Som att jag är en strandad ensam människa som ser mina utbildningar glida iväg och jag kan inte göra någonting åt det förutom att stå där med tom blick och undra vad som hände.
Men än finns det kanske hopp. Kanske en gnutta. Kanske vänder båten snart om om jag sträcker mig upp ytterliggare lite, skriker en aningen högre och ber aningens mer. Kanske. Jag får hoppas. Imorgon får jag en ny chans. Men jag orkar inte. Vill bara gå och lägga mig under en jordhög och be om att få vara bra på något. Vara jättebra på något och lite sämre på allt annat. Istället för att som nu, befinna mig någonstans i landet ingenstans. I ett grådis där jag är en medelmåtta. Men nog om sorgsenheten. Imorgon är en ny dag och då tar jag nya tag med två redovisningar och absolut sista historialektionen, tyskalektionen och engelskaB lektionen i mitt liv.
Jag var lycklig idag också. Jag låg på en gräsplätt i en stadspark, drack hallonad och åt vindruvor och kastade gräs. Kände hur solen värmde benen och hur jag fick färg i ansiktet. Kände hur sommaren är här och hur hemskt mycket jag kommer sakna de finaste vännerna man kan ha i sommar. Samtidigt som jag ser fram emot sommaren som en liten otålig hundvalp som inte kan låta bli att nosa på varenda synlig sak. Jag tar sommarlov om en vecka. Men tills dess ska jag skriva inlämningar, fixa mina slutbetyg och umgås med mina fantastiska vänner.
underbara vänner, esc maraton och en himla massa eufori!
Vi dog nog lite igår, alla fem. Vi satte på betyg på alla bidrag. Maxpoäng blev 75, efter att ha slått samman poängen från allas betygsättning av låt, klädsel samt framförande. Ett enda bidrag fick 75. Sverige. Och sedan började röstningen, röstningen där finaste Loreen gjorde en bedrift som inte gjorts sedan 1900-talet. Hon vann. Hon vann och jag är så himla glad. Nästa år är det ESC-tittande live här i Sverige för att vi lovade varandra det och igår var det Euphoriaskrik på en balkong klockan halv ett. Vi vann. Åh.
Les Choristes/The Choir
Tänkte bara passa på att tipsa om en av mina absoluta favoritfilmer som ni kan se helt gratis på youtube. Den är fransk, och helt fantastisk. Ge den en chans. Efter 15 minuter kommer ni inte vilja släppa den. (Om ni vill kan ni dessutom spana in killen som spelar Morhange, som dessutom är ett otroligt fint namn, han sjunger som en gud och är född -90. Jean Baptiste Maunier, och just det ja. Såhär i nutid är han otroligt snygg..)
och just det ja. Soundtracket är underbart. Gråter lite av lycka när jag hör det. Sök på följande:
Les Choristes (arr. R. Butz for children's choir and piano): Caresse sur l'ocean
Les Choristes (arr. R. Butz for children's choir and piano): Vois sur ton chemin
Les Choristes (arr. R. Butz for children's choir and piano): Cerf-Volant
Finns fler, men ovanstående är underbara.
ett blogginlägg där jag berättar om en ny profilbild och slängar ur mig förmaningar till den yngre generationen.
Alltså. Jag. Blir. Så. Trött. Små, små flickor (ja, flickor de innehar knappast definitionen för att få kallas något mer om vi bortser från deras beteende) skapar bloggar (helst rosa med en liten touch av inkorrekta engelska citat, sepiafärgade bilder och outfits i miljontals) för att kränka folk. Inte berätta om sina tankar på ett hederligt trevligt sätt utan, om jag får säga det, kränka folk med ord, handlingar och bilder. Att kommentera andras bloggar, bloggar som de inte på något sätt har kontakt med eller känner i verkligheten, med elaka kommentarer om att de är fula, beter sig illa, är för tjocka, idioter, för fattiga, etc. etc. Personlighetsdrag och andra fenomen i deras liv som personerna ifråga inte kan göra ett dyft åt att ändra. Jag blir så trött. Små flickor, i trettonårsåldern, som inte kan bete sig och vars högsta önskan är att bli kända. Som inte vet. När jag var tretton betedde jag mig inte så. Jag shoppade inte för tusentals kronor i månaden och jag skröt definitivt inte om att jag var det snyggaste Gud sett medan jag ständigt provocerade för att få uppmärksamhet. Flickor. De strävar efter en uppmärksamhet som kommer skada dem i längden. Som kommer förfölja dem i framtiden. Och i nutiden. Och jag blir så ledsen, så himla ledsen över deras beteende. Jag känner mig som en tonårsmamma som måste låta barnen själva förstå sina misstag och sedan ställa dem till rätta. Men det är så svårt. De är barn, barn som vill vara vuxna och som kommer få betala dyrt för sina misstag om de inte ändrar sig. Åh vad jag önskar att jag kunde göra något. Men nu har jag åtminstone fått ur mig mina tankar här och kanske, kanske har mina tankar ändrat någons beteende, någonstans. Jag hoppas åtminstone på det.
Annars har jag en ny profilbild på Facebook, och sedan ikväll, blir det troligtvis något slags Eurovision mys. Det blir nog fint.
ett annat liv, med annat folk, i en annan kropp och med andra känslor.
Hade det inte varit rätt skönt ändå? Att slippa allting som jag tycker illa om med mig själv och allt jag ska göra. Att slippa betygdspressen och alla måsten, att bara få leva på en sak: att se bra ut. Men det är då jag kommer på det. Att hade jag inte haft mitt liv, med mina vänner, med min kropp och med mina känslor. Ja då hade jag inte varit jag, och jag hade inte haft de minnena jag har. Och ärligt talat så är mina minnen, mitt liv och mina vänner bra. Underbart bra. Så jag fortsätter väl med mitt liv, med mitt folk, i min kropp och mina känslor. För även om jag inte alltid tycker det så är majoriteten av mitt liv så himla bra.
ensamhet är en tryckande känsla.
Känner mig fortfarande nere. Nere efter fyra så fantastiska dagar. Känner mig ensam, ensam på ett sätt som varken är begripligt eller möjligt att förklara. Ensam på ett sätt som gör mig tom och ändå, och nu vet jag att jag fortsätter på exakt samma spår som nedanstående inlägg, finns ni där. Av någon konstig anledning som jag fortfarande försöker förstå.
Antagligen spelar min enorma trötthet in, tröttheten som sätter sig i varenda cell i min kropp och sedan långsamt gör mina ögonlock tyngre. Det skulle till exempel inte förvåna mig om den här texten innehöll ett visst antal stavfel, eller särskrivningar. Men det är kanske inte det viktiga, kanske är det viktiga idag bara att jag får skriva av mig. Att jag får känna och få flyga iväg på de där molnen och låtsas att någon lyssnar, att någon bryr sig. Att du bryr dig, du som läser det här, trots att jag inte vet vem du är eller varför du läser det. Jag får låtsas och jag får skriva, om än en sådan text att ingen av er egentligen vill läsa eller finner det det minsta intressant eller sammanhängande.
Ensamhet. Ensamhet. Ensamhet. Jag blir ledsen av ordet, för, som en underbart fin människa sade, vi är alla ensamma. Det är ju så sant, så sant att vi är det men på något sätt vill jag ändock säga emot detta. För jag vet att det finns så mycket kärlek därute. Guds kärlek. En kärlek som genomsyrar allt och ger oss en mening med livet. Men nu tänker jag sluta skriva en text som mest påminner om att jag rökt på, vilket jag kan lova att jag inte har. Nästa text blir kanske lite mer.. som vanligt.
en resa till tyskland.
Har befunnit mig i Tyskland i fyra dagar, funderat på vem jag är och varit omringad av kärlek från alla hörn och kanter. Att det finns då mycket människor som bryr sig om mig, som tycker om mig för den jag är trots att jag inte gör det. Man blir så lycklig, så glad och såhär just nu i detta ögonblick lider man av lite efter depression. Det gör jag alltid. Att helt plötsligt gå och lägga sig i en tom lägenhet utan ljud, att inte ha all värme runt omkring sig och att vara ensam efter fyra dagars underbarhet. Det gör lite ont och jag blir lite smått ledsen samtidigt som jag jublar inombords av flera anledningar.
- resan var underbar och jag är förvånad över hur mycket jag tycker om er alla, så mycket att ett liv utan er inte hade varit tänkbart.
- att jag faktiskt fortfarande är arton, det är lite märkligt men så är det.
- att jag åker till min underbara amerikanska familj. Om 15 dagar.
- och kanske framförallt: att jag har tagit körtkort!
Jag. Har. Tagit. Körkort. Det är faktiskt väldigt märkligt, har nog inte riktigt fattat det men godkänd blev jag. Alla dessa fantastiska ögonblick samlade inom en så liten period av mitt liv överväldigar mig, gör mig så liten att jag bärs bort av glädje och knappt hittar tillbaka till verkligheten. Gör det svårt för mig att smälta allt. Att jag har så mycket fantastiskt i mitt liv, att jag har så underbara vänner att jag skulle dö för er (jag lovar, jag älskar er så mycket att jag hade hoppat framför ett tåg när som) och att ni, av någon konstig och förvånande anledning, antagligen skulle göra det för mig också. Kärlek är Guds största gåva och för tillfället finns det så mycket av den i mitt liv. Underbara, vackra, fina vänner: Det här är min hyllning till er.
På båten, till Tyskland. Allt gungade och jag blev lite rädd och lätt illamående. Men vi överlevde. Och det var solsken så därför satt vi ute en stund, fina fina syskonparet Emilie och Victor.
Alla var vi fascinerade av storleken, Simon och Sara!
Vackraste Emilie efter trapporna som aldrig tog slut, 99,5 meter upp i ett kyrktorn.
Sara, Emilie och jag. Vackra vackra tjejer.
Trappan var i samma stuk som den där rutschkanan du inte vill åka. Väldigt brant.
Vi var vackra kvinnor från femtiotalet och satt på en uteserveringen och åt pizza. Det var varmt och jag brände mig, men finare kan man knappast ha det.
Joanna. Fina vän. det är världens mest osmickrande bild men det var den enda som fanns. Jag tycker om dig.
Fantastisk konsert gjorde vi i denna kyrka. Akustiken var underbar.
Och det finns en hel drös människor till som gjorde resan underbar, tyvärr var jag inte så flitig med kameran och därför finns det inte bilder på er. Men ni vet vilka ni är. Kärlek!
den nyblivna artonåringens första vecka.
en liten smärre bildextas väntas. för en gångs skull tog jag nästan inga bilder alls, därför lånar jag, och jag hoppas att jag får tillstånd, bilder av mina vänner. För att de är så fina och bra och för att det faktiskt är lite bilder på mig.
Åh underbara, fantastiska, fina, vackra vänner. Ni är så underbara, fantastiska, fina och vackra. Och jag är SÅ glad att jag har er.
Bilderna är från allra finaste Sara eller, om man så vill, baackstromsara.blogg.se och Joanna, eller om man så vill, kaffehora.blogg.se. Tills vi hörs igen så åker jag till Tyskland. Puss.
körkortet.
idag finns det bara en enda sak som gäller: körtkortsplugg.
Och just det: Min 18-årsdag var så fin som den bara kunde bli. Tack.
Sista dygnet som barn.
Och så var den stora dagen snart här. Dagen då jag får dricka alkohol, ta körkort och rösta på valfritt parti. Jag blir snart myndig och idag har jag min absolut sista dag som lagligt barn enligt FNs barnkomission. Det känns... Som vanligt. Borde nog ta till vara mer på dagen men istället har jag haft en helt ordinär mattelektion, en helt ordinär fysiklektion och en inte lika ordinär kemilektion (bägaren innehållandes en halv liter vatten exploderade på kokplattan, rätt så spännande) och nu ska jag ut med hunden innan jag skall iväg till kören och träna. Och så ska jag nog hinna med lite rafika där emellan också. Fint. Så nu säger jag, 17 år och 365 (det är ju skottår) dagar gammal, tack för mig. För nu ska jag försöka göra allt det där jag inte får imorgon. Typ råna en bank och få lindrigare straff eller sätta mig ner och skrika högt på gatan.
Och just det.
Det har jag ju helt glömt bort att skriva: Jag uppnådde målet på högskoleprovet, 1.5. Nöjd är jag.
sista veckan i mitt barndomsliv.
snart blir jag vuxen.
Helt, helt sinnessjukt om jag ska vara ärlig. Här får man hem pensionsbrev, försäkringskassan ringer, jag betalar skatt, får snart ta körtkort och just det ja. Jag fyller vuxen ålder på fredag. Konstigt.
Men tills dess så är det några dagar fyllda av, ja. Skola. Och lite mer skola. Och så ska jag äntligen plocka upp träningen igen. Har inte haft tid på, ja. Tre veckor. Det känns. Men livet är fint och igår hade vi konsert med kören och det var roligt och helt väldigt jätte speciellt. Förklädd Gud. Fint stycke.
