Glad tjej!

Är på väg till systeryster och har sett sneak peak på the Host. Livet leker och Peeta och Jared är mina män!


Ögonblicket då...

... Jag vill gifta mig med Peeta. Gråter över scenen när Rue begravs. Scenen i grottan var det bästa. Någonsin. Kemin de hade var helt sjuk. Jag älskade alla 140 minutrarna lika mycket. Aldrig ville att det skulle ta slut. För en gångs skull var filmen lika bra som boken. Jag är i extas. Jag älskar den. Filmen. Och boken. Hungerspelen. Snälla, snälla kan någon hitta en riktig Peeta åt mig?


Det oranga kuvertet.

Inga ord är nödvändiga. Jag tror ni förstår grejen, jag känner mig som en sjuhundra år gammal sten. Fint.


Det där jobbiga ögonblicket...

När det snöar ute, hela huset blir iskallt... Jag måste hoppa in i en iskall dusch med maxtemperatur 35 grader som dessutom har ungefär samma tryck som en bebiselefant. Om en vanlig dusch hade varit en stor elefant då... Det hela resulterar i en iskall mig inrullad i tre lager filter. Br. Det här är inte min måndag...


sommar, åh härliga sommar.

längtar till sommaren.
Tills man kan springa barfota och gå omkring i shorts och linne. Tills alla sommarkänslor spritter i kroppen, ni vet. Så man mest hela tiden går omkring och är lycklig för att man får vara på stranden med världens vackraste människor. Och så kanske lite för att det är på sommaren som saker händer. Det är på sommaren man får komma ut och bara vara, stanna uppe i ljumma sommarnätter med en fin vän och titta på stjärnorna. I sommar planerar jag en massa. Att ta långa promenade sent på kvällen och känna sommarbris, att ligga på en strand full med fina pojkar och äta glass och njuta med bästa vännen, att få grilla med de absolut bästa vännerna som finns, att äntligen få fira sommar som 18-åring, att få gå omkring i lätta skor, shorts och linne och vara varm. Att få stå nedanför en scen och sjunga med i låtar. Att få skratta så mycket att man trillar ner dubbelvikt. Att få bara vara. Utan tanke på krav inför skolan, eller krav på vad man ska göra. Utan att ha läxor. Två månader av frihet. Två månader av underbarheter. Två månader i himlen. Två månader. Det absolut sista riktiga sommarlovet i mitt liv. Det ska bli bra. Det lovar jag mig själv.

Lyckan som uppstår...

Då det visar sig att intaget på läkarutbildningen "enbart" är 22,3. Eller 1,8 på högskoleprovet. Plötsligt kändes livet lite bättre...


kallelse.

och så var det dags igen..

Kallelse till Högskoleprovet lördag den 31 mars 2012

Namn: Amanda Swenninger Personnummer: 9405117749

Datum och plats för provet
==============================
Datum:               2012-03-31
Provställe:          Linnéuniversitetet, Västergård
Info om provstället:
Adress:              Smålandsgatan 26 A
KALMAR
Provsal:             N2007 (Hörsalen)

hoppas, hoppas, hoppas på att slå förra terminens resultat. Målet i år? 1.5

Lördagsmorgon.

Och jag är uppe vid halv tio, det är en ovanlighet kan jag säga.. Och andra sidan somnade jag så fort jag lade huvudet på kudden igår vid halv elva. Idag vankas det läsning, slipning av golv och att ta det lugnt. Den här förkylningen dödar mig.


Den så kallade kroppsbehåringen.

Nu kommer jag skriva ett inlägg som kanske inte är så vanligt på min blogg. Men jag känner för att vädra mina åsikter lite och kanske även bli lite mer politiskt engagerad i bloggen på kuppen.

Som ni förstår av rubriken tänkte jag att det skulle handla om en liten men ack så diskuterad sak. Kroppsbehåring. Som ni alla vet så började all denna diskussion i samband med flashandet av armhålorna på melodifestivalen. Inget fel med det. Kvinnor, liksom män, skall alla ha rätt att göra vad de vill med sina armhålor. Vad jag däremot inte fixar, det är hysterin på nätet. Kanske inte främst av de som motsäger sig orakade armhålor utan de som inte gör det. Och ja, jag respekterar eran åsikt. Jag älskar starka kvinnor (och män) som går sin egen väg och följer sitt eget hjärta. Men här kommer också kruxet. Jag uppskattar inte, märk intet, att alla nu lägger ut sina orakade armhålor på bloggar, nätet och facebook. Jag har ingen önskan om att se det. Kvinna. Som startade allt hade inte planerat det. Men ni planerar. Och visar. Och nej, jag uppskattar det inte. Armhålor skall hållas privata. Så även om jag respekterar er, älskar er för er modighet och ert tankesätt. Låt mig slippa armhålorna. Jag önskar verkligen inte se fler bilder. Det är inte, om jag bara ska använda ett ord, fräscht.

Och nu kommer jag säkert få skit för det här. Men detta är min åsikt.


Framtidsjobb...

Idag har jag varit hos mentor min. Och lekt läkare. Det gör jag gärna igen, trots den något osexiga outfiten.


En bild...

... för att påminna alla om att en av världens bästa människor blivit hela 20 år gammal.


En Lördag.

Vaknade. Åt frukost. Tittade på en film. Målade mitt rum. Spelade spel. Spelade piano. Sjöng. Lagade middag. Bakade tårta. Firade älskade pappas 66-årsdag. Pratade. Klappade på hunden. Såg på filmen En Dag för andra gången. Grät floder. Över slutet. Duschade. Gjorde mig iordning. Gick och lade mig i sängen. Skrev ett blogginlägg om min lördag i punktform.


tack

för att ni finns.

upprätthåller en jämn besöksstatistik.

trots att jag är ungefär lika aktiv som en snigel. på julafton.
Men jag tackar mina fina och vackra vänner för det, ni är bra ni.

Idag har jag.. Ja. Vad har jag gjort idag egentligen? Inte så mycket. Varit på Actic och tränat med underbart fina Sara och Rebecca (som blev en positiv energikickskick. Blir så glad. Bara av att se dig) och det var.. ja, alltså. Svetten rann ju (av någon konstig anledning) men konditionen var väl inte det man övade mest, men det i sin tur beror troligtvis på min bristande förmåga att kombinera en platta att kliva på, två ben och samtidigt två armar samtidigt. Det gick helt enkelt inte. Men träningsvärk i låren kommer jag troligtvis ha imorgon.

Och andra tankar då? Ja. Nu får ni ursäkta. Men jag är inne i en total depperiod just nu och det beror antagligen på ett flertal saker men absolut mest på att det är så mycket att jag faktiskt inte ser någon utväg ur allt detta. Ni vet, det mörknade i tunneln. Men hur fruktansvärt ful får man egentligen vara på bilder? Jag ser ut lite grand som hej kom och hjälp mig. Men det gillar vi. Känner mig lite grand som en valross, eller ganska mycket som en sådan. Men ville bara tömma ur mig det här. Åh, härliga värld vad du är orättvis. Men jag ska nog ge dig en knäpp på näsan och visa att även jag kan. Trots att jag är den jag är. Men nu tar vi nya tag och återgår till sängen. Nu skall här sovas. Trevligt. Puss och så.

ursäktar...

... för mitt förra inläggs inte allt för vackra stavning, att skriva fort på mobilen min är ännu inte min starka sida. Men det kanske kommer. Tills dess dränker jag sorgerna i koppar av te, jobbar med skolarbeten som aldrig tar slut och ägnar mig åt att fundera på böcker. Gärna böcker med mycket romantik, för sådant gillar jag. Ni vet. När man inte kan få det själv. Men livet är fint ändå, så länge jag har mina fantastiskt alldeles jätte vackra vänner omkring mig. Himla fin värld ni skapar åt mig bara genom att finnas, det är inte så konstigt att jag är så avundsjuk på er alla. För er intelligens, skönhet, rolighet och hur ni får mig att må. Jag är allt bra lyckligt lottad.

RSS 2.0