Sitter och läser igenom lite inlägg jag skrivit. Vill bara säga några få små ord; Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Känner mig som en hemsk människa när jag skrivit att vissa inte förtjänade det och att jag hade mest motivation. F ö r l å t. Jag var arg, och besviken. Är så himla ledsen, förlåt.

Den 24 Oktober 2011.

nej nu fan. Nu ska jag tillbaka till den jag var. Haha, och jag ska bli läkare. Och hur blir man läkare? Jo genom att få mvg i alla ämnen? Och hur får man mvg i alla ämnen? Ja dels plugga då.. Men det tycker jag faktiskt att jag gör hyfsat mycket. (Okej kanske inte, men ändå. Det funkar, hankar sig framåt) och dels så fixar man idrotten. Hur fixar man idrotten? Jo man skaffar sig kondition. Så alltså, nya motivationstipset till mig själv. (Som om det kommer att hålla ändå, suck) För att bli läkare måste jag få bättre kondition. Ja okej och när vi avklarat det kan vi behandla ämnet Högskoleprovet.

Det gick. Sådär. Som naturvetare var jag besviken, som samhällsvetare mindre besviken och rent allmänt? Ja då gick det väl helt okej. Test 1: Inte den blekaste, tydligen testtest innebärandes att det inte räknas. Test 2: 20/40 (Mattedel..) Test 3: 26/40 (Engelska&Svenska..) Test 4: Pinsamt. 17/40. Och detta var en mattedel! Test 5: 29/40 (Svenska och Engelska) Slutresultat? 92/160. Klart godkänt för att vara första provet, eller hur? Nu återstår bara att se vad slutresultatet blir. Håller tummarna för över 1,0.

Eftersom jag är väldigt trött och har haft fullt ös hela dagen så skriver jag nog typ imorgon. Eller på lördag efter högskoleprovet då jag får höstlov. Idag fick jag reda på min mentor; Peter Baeck. Blir nog fint.

nu är jag så trött att mina ögonlock närmar sig marknivå. tänkte därför ta och göra ett litet besök för att borsta tänderna och så innan jag stupar i sängen, läser lite (om ögonen vid det laget fortfarande befinner sig vid kattnivå) och seda ska jag sova. Ända fram till klocka 06.40 imorgon. För då ringer klockan igen. Godnatt.

Everytime she close her eyes...

Åh. Överraskningarnas dag kan vi väl kalla det. Jag. Får. Åka. Med. Till. Spanien. Åh, härligt. Åh, underbart. Åh, lycka! Hur kan en vecka börjar så totalt annorlunda mot vad den slutade? (Okej, nja. Inte slutade men ni fattar. Slutet var mer än bra) Spanjorskan som jag ska bo hos heter Alba Marina Such Llinás. Hon har en ost som profilbild på Facebook så jag vet faktiskt inte hur hon ser ut. Lycka på flask heter faktiskt tro det eller ej, Cola Light. Ja alltså. Jag har haft den i min väska sedan.. Fredags. Men först nu tog jag tag i att faktiskt dricka den, och det var helt okej alltså. Och just det ja, jag har fått min nya fina lila pump och just det ja, jag mår allmänt bra.

Nu drar jag strax iväg för körlektion. Trevligt. Gårdagen var lyckad, väldigt lyckad. Och jag är väl helt okej nöjd med min insats.

.. även om det är svårt. Läser uppdateringar på facebook om att de börjar få kontakt med sina spanjorer, och då gråter jag lite mer. Besvikelsen över det här är så himla, himla stor. Så stor att den kväver mig och får mig att tappa meningen med varför jag gör saker. Ibland undrar jag verkligen, varför jag ska behöva kämpa för någonting när det ändå inte ger resultat. Jag grät, om möjligt, ännu mer på spanskalektionen i fredags. Hon fattar inte. Hon förstår inte vad det är vi menar. "Ni kan söka nästa år" och "Men du är inte den enda som är bra" är kommentarer man får höra. Nej Marisa, det är jag mycket medveten om. Men det jag också är medveten om är att du säger att det ska vara motivationen som är det viktigaste. Och då har jag fan i mig mest motivation av alla. Skitsnack. Skitsnack är vad det är. Det finns, eller fanns, ingen med samma motivation som mig.

Vet ni vad? Jag ber så himla hemskt mycket om ursäkt, men det kommer nog bli en lite deppig period här på bloggen. Delvis för att det känns som att mitt liv håller på att falla ihop. Inte nog med att jag känner mig ful, oönskad, tjock och allmänt äcklig. Nej, allt det som jag faktiskt hade och som jag var duktig på, dvs. musiken och skolan. Det känns som att någon bara har tagit det, stampat på det och sedan kastat det i sjön. Jag trodde att jag hade nått botten med ett VG i Svenska B. Svenska. Jag är bra på svenska, har alltid varit. Har aldrig fått ett VG. Fattar inte vad jag har gjort. Sedan så anser jag att jag inte är bra, inte över huvudtaget, i kören just nu. Solot har jag inte förtjänat, det är bara. Fel. Och sedan kom det; som pricken över i eller som gräddet på moset. Jag får inte åka till Spanien med skolan. Det var så självklart att jag skulle få åka. Som jag ansträngt mig, som jag visat att jag vill och som jag lagt ner hela min själ i spanskan och att lära mig, och så får man ingenting. Inte det minsta för det. Det är bara inte rättvist, och jag ägnade en hel eftermiddag och sedan en gårkväll åt att gråta. Jag har gråtit idag, och jag kommer gråta mer. Allra minst vill jag iväg till spanskan imorgon, för vad tjänar det till att anstränga sig? Jag behöver inte ett mvg i spanska för att komma in på läkarutbildningen. Och som Marisa sade själv "Du läser ju faktiskt ett annat språk". Ett språk jag inte är (eller var) tillhälten lika intresserad av. Det där spanskastipendiet har inte gått rätt till. För jag kan lova att det inte fanns någon som ville ha det där spanskastipendiet mer än mig. Och vet ni vad det värsta är? Det är två. Två! Som har blivit nekade. Jag och den absolut duktigaste och mest ambitiösa eleven i spanskagruppen. Hur känns det? Jag orkar inte. Vill inte gå kvar och varför i helvete ska jag anstränga mig nu? Jag går nog och gömmer mig under en sten.

Lite så. För idag gick hela meningen med att jag valde CIS upp i rök. poff sade det. Kanske inte riktigt allt, men en stor del. Och jag hatar det eftersom vissa av de som fått det istället inte ens förtjänar det. Däremot finns det en del som förtjänar det väldeles alldeles jättemycket. Men att Mikaela inte kom på är faktiskt snudd på omöjligt. Jag funderar skarpt på att skita i skolan ett år, om den inte tycker om mig ska inte jag tycka om den heller.

Då jag har haft lång dag i skolan, varit på teorilektion på körskolan och har en historiauppsats att skicka in. Skoldagen var helt okej. Två filmer senare, Arn-tempelriddaren och Tuesdays with Morries så var det sammanfattningsvis en helt okej tisdag eftersom tisdagar är de sämsta dagarna i veckan. Imorgon skall jag bli bjuden på middag och spendera allmänt mycket tid med fina och underbara kompisar. Det är något av det bästa jag vet. Att jag har fysikprov på torsdag ignorerar jag än så länge och löser med teorin om att det inte är hela världen om jag misslyckas. Vilket det är. Men tills dess; hejdå.

Idag är jag ledig. Och i eftermiddag åker jag till Töreboda för att hälsa på systeryster. Ska bli mysigt att få bebismysa lite, och bara umgås. Men nu ska jag nog ta på mig lite kläder och gå ut med hunden så att jag sedan kan få titta på en film. Igår såg jag Red Riding Hood, och den var jättebra. Till slutet, blev sjukt sur över att hon inte fick någon (nu bestämde jag mig för att tro att hon fick det iaf med tanke på den absolut sista scenen) och sedan var han som spelade Henry så sjukt snygg att jag dog lite. Om och om igen. Åh, så. Perfekt. Säkert väldigt uppblåst i verkligheten. Försöker jag åtminstone intala mig själv, haha.

Ja, gör ni det. Alltså lyssna, dö lite (av skratt eller plåga, det får ni välja själva) jag babblar på om allt och inget. Gitarren är ostämd och jag är allmänt sämst. Men vet ni vad? Det bjuder jag på..

Ja så är det. Känner att bloggen kommer lite i kläm, men efter den här och nästa vecka borde bloggandet flyta på som vanligt igen. Jag har helt enkelt alldeles för mycket att göra just nu. Idag har jag suttit ja. 10 timmar.