Så blir det.

Efter lite tankeverksamhet och övervägande har en ny blogg startats, och för er som känner mig blir det superlätt att hitta till den nya: www.amandaswenninger.blogg.se är nya adressen så se till att markera det någonstans.

Det känns lite vemodigt att lägga ned den här bloggen, men jag gör det för att det är rätt. Det fina är att alla inlägg kommer att finnas kvar så att jag kan komma tillbaka och kika.. Det känns bra.

Vi ses fina ni!

En nya era.

Nu har jag inte varit aktiv på så länge här på bloggen. Och på den korta (långa?) tiden jag har varit borta har så mycket nytt hänt. Jag har så mycket tankar i mitt huvud som bara snurrar omkring men det får komma en annan dag.. Jag funderar på att överge denna blogg - och skapa en ny. En ny blogg för en ny era. Samtidigt så innehåller denna blogg så oerhört mycket minnen och känslor. Men det är min gymnasieblogg, och min gymnasietid är över. Vi får se hur jag gör - det kommer nog ett beslut senare.

Anmält.

Är numera anmäld till vårterminens antagningar av universitetsstudier. Nu får vi se vart detta tar vägen, resultaten kommer i mitten av december och det enda jag kan göra nu är att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Är ni intresserade av ordningen så kommer denna här:

Vårterminen 2014
1. LIU-50310 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Linköpings universitet, Linköping

2. UU-P8200 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Uppsala universitet, Uppsala

3. LU-81501 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Lunds universitet, Lund

4. GU-29713 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Göteborgs universitet, Göteborg

5. UMU-01309 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Umeå universitet, Umeå

6. ORU-89301 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Örebro universitet, Örebro

7. KI-42001 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Karolinska institutet, Solna

8. UU-P7350 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Uppsala universitet, Uppsala

9. LU-81401 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Lunds universitet, Lund

10. GU-29771 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Göteborgs universitet, Göteborg

11. ORU-39306 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Örebro universitet, Örebro

12. UMU-01209 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Umeå universitet, Umeå

13. SU-36613 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Stockholms universitet, Stockholm

En stund sedan.

Hej alla.
 
Nu var det ett tag sedan jag skrev, igen. Det går i perioder det där. Men bloggen fungerar alldeles utmärkt som ventilationssystem. 
 
sist jag skrev var i mitten av juli, eller en och en halv månad sedan. Det har hänt mycket sedan dess. Jag har jobbat en massa, och oroat mig för att inte få jobba. Och utöver detta har det nog inte hänt så mycket. Det känns som att jag fortfarande har sommarlov och att skolan är någonting som för ovanlighetens skull har pausat lite längre. Det känns märkligt och overkligt på samma gång och alla flyttar bort från Kalmar.
 
Jag vill helst att allting skall ske nu och inte senare. Jag vill att det ska vara den 24 oktober så att jag kan få åka iväg på min resa, men jag vill samtidigt att det ska vara vår så att jag kan få börja studera. 
 
Och med tanke på studerandet så vet jag inte ens vad jag ska söka just nu. 

Ett par få dagar kan förändra så mycket.

Idag har jag fått känna så många känslor på en gång. Kanske brukar man känna så många känslor på samma dag, men idag har de på många sätt tillhört ytterligheterna. Jag har känt mig lycklig, på en utegård med den bästa av vänner, jag har känt mig chockad över hur älskad jag kände mig för att denne vän sade något som gjorde mig så lycklig, jag har känt mig ersatt av en annan vän och jag har känt mig avundsjuk på en tredje just därför att jag känner mig ersatt, därför att jag inte kan vara där och uppleva det som vi en gång gjorde.

Jag tycker om mitt liv, det gör mig för det mesta glad. Jag är så lycklig och tacksam över allt det jag har fått genom mina vänner. Hur mycket ni ger mig, varje dag. Från små, små stunder med skratt till stora, stora ord som betyder allt.

Mitt liv ändras ständigt. Nya människor stiger in i ens liv som man inte alls hade räknat med skulle betyda så mycket ett år senare. Andra människor träder ut ur ens liv och försvinner sakta iväg, människor som tidigare har varit det viktigaste som finns. Vissa människor blir kvar i ens liv, men på ett annat sätt än tidigare. Just nu ändras mitt liv mycket, och kraftigt. Det är fantastiskt, det är en underbar resa men det är samtidigt lite läskigt. Vad ska hända?

När vännen min sade det där som gjorde mig så lycklig idag insåg jag hur mycket hon betyder för mig och hur glad jag är att ha henne, hur oerhört viktig hon är för att jag ska fungera. När jag senare kände den där avundsjukan som kom farandes försökte jag komma ihåg att jag själv har fått andra människor i mitt liv som betyder oerhört mycket men inser också hur svårt det är att acceptera fullt ut att jag på vissa områden har blivit just ersatt. Hur jobbigt det är att acceptera och hur gärna jag önskar att det inte vore så.

Men det är detta som just nu händer i mitt liv. Jag blir ersatt men jag ersätter också. Livet ändras ständigt, men just nu ändras det mer än vad det kanske har gjort tidigare. Det är inte bara ett nytt kapitel som ska påbörjas, det är en helt ny bok. En bok där jag inte längre är ett barn eller skolungdom utan en bok där jag är en vuxen universitetsstuderande människa som ska utbilda mig till ett yrke.

Till hösten blir det inget studerande på universitet men det blir något annat istället, något som jag hoppas ska utveckla mig och som jag vet kommer att bli helt fantastiskt. Jag ska åka till Nya Zeeland, men mer om detta i ett senare inlägg. Nu ska jag sova för att gå upp och jobba tidigt imorgon.

En sommar för tre år sedan..

Så satt jag där med ett antagsbesked i handen och var glad och lycklig. Jag hade kommit in. Nu var det där nog visserligen ingenting jag egentligen var orolig för. Jag visste att jag hade kommit in, intagspoängen för CIS var inte vidare höga och dessutom hade jag högsta betyg. Det gick inte att få ett nej. 
 
Jag gissar dock på att det var annorlunda för många andra, som nervöst öppnade svarskuvertet och antingen jublade av lycka att de hade klarat gränsen eller långsamt insåg att de inte hade kommit in på sitt förstahandsval, nej kanske inte ens andrahandsvalet. Kanske fick många senare besked om att de hade kommit in på reservintag.. Eller så fick dem de inte. I vilket fall som så brydde jag mig helt ärligt talat inte särskilt mycket vid tillfället. Jag hade kommit in och det var det absolut viktigaste.
 
Jag förstår att det är många 16-åringar som under sommaren har upplevt exakt samma sak och jag önskar och hoppas att de allihopa har fått de besked som de ville ha. Något jag inte tänkte på då jag fick mina gymnasiebesked var att jag tre år senare skulle sitta i exakt samma sits, men att den denna gång skulle vara mycket osäkrare. 
 
Jag är reservplacerad. Och dessutom med ganska kassa placeringar. På tresiffriga placeringar. Det talar sitt tydliga språk, det blir ingen läkarutbildning för mig i år. Gör det mig ledsen? Ja. Gör det mig lättad? Ja. Gör det mig besviken? JA. Jag är ledsen, jag är lättad, jag är besviken, jag är förvirrad och kanske framförallt: Jag är osäker. Kommer mina 21,8 verkligen att räcka till att bli antagen till våren? Det enda jag kan hoppas är att jag om ett halvår tittar tillbaka på det här blogginlägget och suckar av lättnad. Jag kom in. Jag ska bli läkare.
 
Men till den stunden kommer så är jag reservplacerad med få chanser att komma in. Kanske är det bäst så, jag vet inte. Men det är jobbigt. Det är skönt. Det är allt på en gång. 

Att försöka.

Såhär nästan en månad efter min studentexamen har jag äntligen börjat göra något som jag önskat att jag hade kunnat göra tidigare. Jag har börjat ta hand om mig själv. 
 
Och det är så skönt. Att få unna sig själv lite, och inte bara känna krav från skolan om att klara av allting, hinna allting och samtidigt ha ett liv utanför det hela. Någonting kommer i kläm, för det finns inte tid för allt man vill. Trots att jag även nu känner att jag inte har tid för allt det jag vill göra så finns ändå tiden där för saker som man borde göra. Jag tar hand om mig själv, jag umgås med mina kompisar och samtidigt jobbar jag. Vila hinner jag inte, men det hann jag inte innan heller och nu får jag dessutom göra en massa roliga saker samt jobba.
 
När vi ändå talar om jobbet kan jag ju passa på att skriva ett par ord om det här på bloggen, eftersom jag faktiskt inte har gjort det ännu. Jag trivs. Jag trivs jättebra. Visst är det slitigt och visst är det jobbigt, och visst. I vissa stunder önskar jag att jag inte hade behövt göra en del saker.. Men överlag? Överlag trivs jag. Det är roligt att träffa de äldre och trots mycket ensamt arbete har jag roliga arbetskollegor (här höll jag på att skriva klasskamrater, jag har nog inte kommit ur skolan så mycket som jag trodde..). Jag trivs. Det är bra. Livet är, trotts mitt föregående inlägg, bra. Jag har bestämt mig för att börja må bra och då ska jag också göra det. Självklart kommer jag alltid att ha deppiga dagar, det ligger i min och alla andras natur, men jag hoppas att jag kan vända det till något positivt. Kämpa ännu hårdare. Precis som Oscar Linnros säger i sin låt:

Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nått stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion

Brukade hata mig själv
Måndag-fredag blev en kedja kring min fot
Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för kväll
Håll den tänd
Vi kan gå I eld

Hejhopp.

Som vanligt fungerar bloggen på precis det sättet som den ofta gör: terapi. Det är lite sådär, att jag skriver bara här när jag antingen är lycklig och någonting spännande har hänt eller som nu, då jag är mindre lycklig och helst av allt vill skrika ut till hela världen och säga åt den att älska mig.
 
Så, vad är det nu som är fel? Ofta blir det såhär fel när jag tittar på bilder. Jag menar, det är inte alltid det blir såhär fel och ibland kan det även bli såhär fel utan de där bilderna, men det är faktiskt ofta bilderna som spelar in. Bilder på mig själv, såsom jag ser ut. Bilder som jag vill photoshopa ner till en storlek 38 och önska att jag skulle kunna visa mig i bikini utan att varje gång tänka att "hur kan någon rimligtvis vara så oerhört stor?". Bilder där jag bara känner att jag helst vill sjunka genom jorden och önska att vi kunde kapa av halva mig, eller åtminstone en tredjedel. 
 
Jag håller för tillfället på att spela teater. Jag tycker det är jättekul och det är roligt att för en gångs skull få vara någon som är så självupptagen att det inte finns någon annan i världen som är så vacker. Samtidigt så ska jag inte förneka att tankarna ändå dyker upp "Det här är det mest orelistiska förhållandet i världshistorien" och inte på grund av karaktärernas personligheter utan på grund av mitt utseende. Mitt utseende som jag låter gestalta min karaktär. Det gör inte min karaktär rättvisa och det finns definitivt ingen sanning i att karaktärens fästman skulle bli så löjligt kär i ett sådant utseende. Det är inte rimligt. Och jag vet, jag vet, det kanske är en dum tanke och jag önskar så innerligt att den inte skulle finnas där. Men den finns där. Jämt. I varenda ögonblick då vi spelar. "Det här är inte rimligt, ingen i dess fulla sinnes bruk skulle falla head over heels för ett sådant utseende".

Jag tittar på mina studentfoton och allt jag önskar är att det där vore någon annan. Hur jag på något sätt känner igen mig själv i bilderna men samtidigt undrar, "Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att det där är jag?". Det är så många som säger emot mig hela tiden om jag säger något om mitt utseende men jag undrar varför. Varför är ni så snälla när den uppenbara sanningen är att jag ser ut som hej kom och hjälp mig?

Jag önskar att jag kunde titta på mig själv och se någon som jag är stolt över, på samma sätt som jag kan tänka på mig själv och vara stolt över den jag är. Vad jag har lyckats med och hur mycket jag engagerar mig i saker och ting. Men jag kan inte det. Det enda jag ser är en tjock människa som har förlorat greppet om vad som är vackert i samhället. 

Jag vet själv varför det här är ett så oerhört stort problem för mig själv. Jag vet att det beror på att jag vet att jag aldrig kommer att bli älskad om jag ser ut som jag gör just nu. För det är så det är. Men ett utseende som mitt kommer det aldrig finnas någon som faller för den jag är. Hur mycket jag än kämpar bakom fasaden för att visa vem jag verkligen är så kommer det aldrig att komma fram i det skal jag befinner mig i. Allt jag någonsin vill i livet är att få bilda familj med någon jag älskar och som älskar mig. Känna glädjen i de vardagsting som finns. Att få åka bil och prata, eller se en film ihop. Jag vill bilda familj med någon som älskar mig. Jag vill gifta mig och få barn och leva hela mitt liv med honom. Men just nu känns det helt overkligt. Det finns inte, det kommer aldrig att finnas. Om inte jag kan ändra mitt utseende. Om jag inte kan bli en storlek 38. Jag vet att det låter helt absurt men det är så det är. Jag önskar att det inte vore så men det är så.
 
Jag drömmer om att få köpa ett par höga svarta jeans och få bära dessa och känna mig snygg. Känna mig vacker. Ungefär såhär:


Och så var allt över...

Helt plötsligt är allt slut - och jag är så himla trött, och ledsen. Allting som jag har väntat på i tre år har helt plötsligt hänt och hela kroppen har fyllts av en ledsnad samtidigt som det är så skönt att allt faktiskt är över nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller tycka och just nu är det nog lite svårt att förstå att det faktiskt har hänt.

Studenten, balen och det liv jag hittils har levt är över - och det är helt okej. Men jag kommer nog inte riktigt att förstå det ännu.

En lördag utan några som helst måsten.

Och så sitter jag nu här idag, med en känsla jag inte har erfarit på sådär två år. Jag har ingenting jag behöver läsa, skriva eller studera. Nu tänker ni säkert att "jamen vadå, du har ju haft lov" och jo, självklart, så är det. Men som en elev på det naturvetenskapliga programet på CIS så är man aldrig riktigt helt ledig över lovet. Det finns alltid uppgifter som man vet att man skulle kunna göra och skriva därför att de helt enkelt ska in efter lovet. Och det är just den där känskan, känslan av att det inte finns någonting jag borde göra som är så märklig. Så annorlunda.

Jag är färdig. Helt färdig med allting och som det ser ut just nu kommer jag att gå ut med ett snittbetyg på 21,8. 21,8 kommer, förhoppningsvis, att ta mig till Umeå och läkarutbildningen och just nu vet jag inte riktigt vad jag känner över det. Det är inte dagens problem.

Och vad ska jag nu göra de kommande dagarna, för det är ju faktiskt dagar det rör sig om, fram till studenten? Jag skulle kunna lägga mig i sängen och sova men istället ska jag njuta av allt det där jag inte kunnat njuta av de senaste veckorna. Jag ska umgås med mina kompisar, sova länge, ta det lugnt och inte oroa mig för någonting. Framförallt har jag en sak denna vecka som jag har sett fram emot sedan jag var 14 år: jag ska gå på bal och det ska bli så himla kul!

TVÅ VECKOR.

Har fullt upp med livet. Eller som det i mitt fall har varit de senaste veckorna: Skolan. Det är studier, studier, studier, studier och, ja, tro det eller ej: lite mer studier.

Men det är helt okej för idag är det exakt TVÅ VECKOR tills jag tar studenten! Den personen som kan förklara vart tiden tog vägen är välkommen in i mitt liv. Jag kan knappt fatta att det har gått så fort. Förhoppningsvis återkommer jag med mer regelbundna uppdateringar i sommar, men vem vet, jag lär vara lika upptagen med livet då. Puss och kram!

Att säga upp sig från ett jobb.

Detta kan bara förklaras med ett enda ord: Lycka. Det känns så himla skönt (även om jag fasar för att få tillbaka ett svar på det jag just skickade). De har behandlat mig som skit, som att jag inte är värd någonting och nu slipper jag det och det känns så fantastiskt bra! Nu stryker jag telefonnummer ur telefonen, jobbet från CV:t och glömmer bort att jag överhuvudtaget har jobbat där. Fantastiskt är vad det är. UNDERBART. ÄNTLIGEN!

Dag 7: Att bada i en varm å medan det snöar samt sitta helt mörbultad i en soffa.

Idag har varit en intensiv och ansträngande dag (och nej, internet är fortfarande extremt dåligt så vi får väl se när detta blogginlägg dyker upp). Vi startade dagen med uppvaknande vid 07.30 och därefter frukost samt förberedande av matsäck. Iklädda full vandringsmundering begav vi oss sedan iväg med buss ut från Reykjavik. 
 
Vi anlände till ett litet turistcentrum där vi provade på ett "jordbävningshus". Detta innebar att gå in ett litet hus (rum) och sedan uppleva skakningar på 6,6 på richterskalan. Rätt häftigt, men var glad att det enbart var på låtsas. 
 
Efter detta begav vi oss iväg till den led vi skulle vandra och begav oss iväg. Att säga att det var lite jobbigt är en underdrift, flåsandes tog vi oss upp längs de branta stigarna och gick förbi små rykande hål och bubblande lera. 
 
Efter ungefär en timme nådde vi fram till den plats vi skulle fika, och trots fint väder på vägen dit hade det nu börjat snöa. Efter skyr (det är det enda vi äter..) och äggmacka gick vi ner till den bäck som låg nedanför. Där bytte vi om till badkläder och lade oss ner. Vattnet var runt kroppstemperatur och det var helt surrealistiskt att ligga i en bäck och bada i varmt vatten samtidigt som det snöade på oss. 
 
Efter ett kallt ombyte tillbaka till vandringskläder började vi vandra tillbaka och tack vare att det nu mest gick nerför gick detta på ungefär en halvtimme. 
 
Efter vandringen åkte vi hem till lägenheten och duschade och tog det lugnt innan vi begav oss till restaurangen Solon där vi gemensamt åt middag allihopa. Själv åt jag svamprisotto med kyckling och parmaskinka. 
 
Hem igen för att hämta badkläder och bege oss iväg till närliggande simhall där vi spenderade en och en halv timme. Det var extremt varmt och skönt även om det var mindre trevligt att vi insåg att minst tre män stirrade på oss (vi pratar alltså inte att diskret observera, utan att stirra). Om det var språket eller helt enkelt bara our good looks (hehe) kommer vi aldrig att få veta. 
 
När vi kommit hem vid sådär 22.15 (simhallen stänger 22) hade övriga gått och lagt sig så vi har ägnat resten av kvällen åt att prata och umgås (Jag, Mikaela och Malin). 
 
Mer än så har faktiskt inte hänt idag även om det verkligen ska bli skönt att gå och lägga sig nu. Vandringen samt det varma vattnet har verkligen tagit ut sin rätt. 
 
Kan även passa på att nämna att jag håller räkningen på antalet snygga islänningar jag har sett, och helt ärligt är det inte många. (Förlåt Tomas men islänningar är enligt mig, generellt, inget vidare vackert folk. Det är dock ett mycket vänligt folk vilket, enligt mig, är mycket viktigare) Innan badhuset idag hade jag sett exakt tre snygga islänningar och efter badhuset fördubblades denna siffra och steg till sex. Helt otroligt. 
 
Nu är jag extremt trött så jag säger godnatt! PUSS. 

Dag 6: Att prata om tillverkade ben och laga mat till 17 personer.

Idag krånglar alltså inte bara blogg.se's app, utan även hotellets internetuppkoppling. Därför lär ni alltså få detta inlägg publicerat en dag försent, även om jag faktiskt skriver det på korrekt dag. En positiv nyhet dock, som ni kanske märkte igår, var att jag kom på hur man laddade upp bilder via safari, så det kanske ni åtminstone kan få.. Och kanske är det värt en dags försening om man samtidig kan få bilder?
 
I alla fall. 
 
Dagen inleddes men en någorlunda sovmorgon till 8.30 då jag yrvaken steg upp och gav alla ett gott skratt över min morgontrötthet. Jag åt inhandlad frukost som vi, efter oändligt lång tid inne på Bonus (Den matbutik som förekommer oftast på Island), lyckats handla: Skyr, te, juice och macka med korv och gurka. Efter att ha tagit det lugnt hela morgonen och egentligen inte gjort någonting mer än att äta (lyckades hinna med en lunch också) begav vi oss vid 11.30 upp till Perlan. 
 
Perlan är en stor byggnad som delvis fungerar som utsiktplats över Reykjavik (jättefint) men som också innehåller en oerhört intressant utställning om Islands historia på Sagamuseet. Där vandrade vi, med hjälp av ljudguider, omkring i ungefär 30 minuter och tittade på de vaxdockor som hörde till. Det roligaste ögonblicket var troligtvis när jag, tillsammans med Malin, sätter mig för att titta på den ca 5 minuter långa filmen som behandlar hur vaxdockorna samt museet byggdes. Vi satte oss ner på två av de stolar som fanns, bredvid en man som vi var noggranna med att inte störa (som uppfostrade ungdomar ni vet). Vi tänkte inte mer på detta förrän Erica kommer förbi och efter en lång stunds studerande av mannen fäller kommentaren "Är han på låtsas eller på riktigt?". Efter viss diskussion, och slutligen skratt, inser vi att nej, här sitter det visst en vaxdocka. Det ger viss inblick i hur verklighetstrogna de var. 
 
På Perlan hann jag och Mikaela även dela på en cheesecake och titta på utsikten. Fin, fint. 
 
Efter detta tog vi bussen till Össur, ett företag som tillverkar proteser. Det kanske inte låter jätteintressant men studiebesöket är definitivt ett av de bästa jag har gjort. Det var väldigt intressant att höra hur de gör och jag kunde inte hjälpa att bli lite tårögd när vi fick se en film om hur dessa proteser hjälpt människor i deras liv. Att se barnen springa och hoppa var helt fantastiskt. Vi ställde även miljoner frågor, fick fika, rundvandring på tillverkningen samt lyssnade på en man som jobbar på företaget och själv har fotprotes. Väldigt intressant helt enkelt. 
 
Efter detta tog vi bussen tillbaka och gick och inhandlade tacos på Bonus till hela klassen. Efter att ha tagit det lugnt i lägenheten en stund gick vi så över till de andra och lagade mat allihop tillsammans innan vi återigen gick tillbaka till oss. Sedan dess har jag duschat, flätat hår, pratat och spelat kort. 
 
Allt som allt har dagen kanske inte varit så intensiv som tidigare dagar men trots detta innehållet en hel del lärorikt och intressant. Imorgon ska vi vandra mellan 9 och 15 och avslutar dagen med middag på restaurang. Kanske (förhoppningsvis) hinner vi även med ett besök på badhuset. 
 
Puss och godnatt så hörs vi imorgon!

Dag 5: Att bli hänförd av vatten och samtidigt spendera tid åkandes runt den gyllene cirkeln.

Blogg.se's app fortsätter att krångla och får därför blogga via webbläsaren. Tyvärr medför detta att jag inte kan ladda upp några bilder. Kan dock lova att ladda upp alla när jag väl kommer hem. 
 
Dagen inleddes med att jag gick upp och gjorde mig iordning för att åka. Till viss del var det lite sorgligt att lämna Borgnäs och min värdfamilj, som jag faktiskt börjat gilla, men samtidigt var det rätt skönt att känna att man inte längre behöver tassa på tå. Efter att ha sagt hejdå till hela familjen skjutsade Auður mig till skolan där bussen väntade. In med alla väskorna och iväg!
 
Vi begav oss alltså iväg på rundturen som kallas för "The Golden Circle" och som innehåller sevärdheterna Thingvellir, Geysir och Gullfoss. Efter ungefär en och en halvtimmes bussfärd från Borganäs, genom vackra miljöer och snöklädda berg, anlände vi till Thingvellir. 
 
Thingvellir är den plats där domar och lagar bestämdes från 800-talet. Platsen var inte bara vacker utan det var även rätt häftigt att vandra mellan kontinentalplattorna. Dessutom kändes det som att vandra runt i Nangiala (Ni vet, Bröderna Lejonhjärta).. Filmen spelades faktiskt delvis in i Thingvellir. 
 
Efter detta begav vi oss till Geysir. Eftersom Geysir inte längre är särskilt aktiv tittade vi på geysern bredvid, Strokkur. Att se vatten skjuta upp 30 meter finns det egentligen inga ord som kan beskriva. Vi åt även lunch vid detta ställe, panini och Skyr, innan jag köpte ett isländskt pannband. Varmt, fint och ett minne från Island gör den perfekt!
 
Sist av allt besökte vi Gullfoss, ett fantastiskt vattenfall! Det faller i flera omgångar och kan beskrivas som maffigt!
 
Efter dessa tre berömda sevärdheter åkte vi mot Reykjavik och vårt hotell. Här bor vi i två stora lägenheter och i min lägenhet är vi 9 personer där jag delar rum med Malin och Mikaela. Efter att ha installerat oss begav vi oss till Islands vanligaste matvarubutik: Bonus. Där inhandlades frukost samt middag som vi sedan tillagade. Middagen, som både var gluten, laktos samt vegetarisk, bestod av grönsakswok och ris: jättegott!
 
Efter middagen gick vi på promenad i staden och hamnade bland annat i ett fantastiskt stort hus gjort av glas. Huset, som låg i hamnen, misstänker vi är ett kultur- eller konserthus, men vi är inte helt säkra. Vi gick även upp för Reykjavik och förbi kyrkan innan vi slutligen gick tillbaka till hotellet. 
 
Dagen har sammanfattningsvis varit underbar med fantastiska naturupplevelser. Som bonus kan jag tillägga att folket här är oerhört vänligt och öppet. Det har hänt mer än en gång att människor frågat var vi kommer från och vi möts ständigt av leenden.  En gång var det t.o.m. en man som började prata på bruten svenska med mig, helt fantastiskt!
 

RSS 2.0