ett annat liv, med annat folk, i en annan kropp och med andra känslor.

Hade det inte varit rätt skönt ändå? Att slippa allting som jag tycker illa om med mig själv och allt jag ska göra. Att slippa betygdspressen och alla måsten, att bara få leva på en sak: att se bra ut. Men det är då jag kommer på det. Att hade jag inte haft mitt liv, med mina vänner, med min kropp och med mina känslor. Ja då hade jag inte varit jag, och jag hade inte haft de minnena jag har. Och ärligt talat så är mina minnen, mitt liv och mina vänner bra. Underbart bra. Så jag fortsätter väl med mitt liv, med mitt folk, i min kropp och mina känslor. För även om jag inte alltid tycker det så är majoriteten av mitt liv så himla bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0