Taggar

Känner mig fortfarande nere. Nere efter fyra så fantastiska dagar. Känner mig ensam, ensam på ett sätt som varken är begripligt eller möjligt att förklara. Ensam på ett sätt som gör mig tom och ändå, och nu vet jag att jag fortsätter på exakt samma spår som nedanstående inlägg, finns ni där. Av någon konstig anledning som jag fortfarande försöker förstå.

Antagligen spelar min enorma trötthet in, tröttheten som sätter sig i varenda cell i min kropp och sedan långsamt gör mina ögonlock tyngre. Det skulle till exempel inte förvåna mig om den här texten innehöll ett visst antal stavfel, eller särskrivningar. Men det är kanske inte det viktiga, kanske är det viktiga idag bara att jag får skriva av mig. Att jag får känna och få flyga iväg på de där molnen och låtsas att någon lyssnar, att någon bryr sig. Att du bryr dig, du som läser det här, trots att jag inte vet vem du är eller varför du läser det. Jag får låtsas och jag får skriva, om än en sådan text att ingen av er egentligen vill läsa eller finner det det minsta intressant eller sammanhängande.

Ensamhet. Ensamhet. Ensamhet. Jag blir ledsen av ordet, för, som en underbart fin människa sade, vi är alla ensamma. Det är ju så sant, så sant att vi är det men på något sätt vill jag ändock säga emot detta. För jag vet att det finns så mycket kärlek därute. Guds kärlek. En kärlek som genomsyrar allt och ger oss en mening med livet. Men nu tänker jag sluta skriva en text som mest påminner om att jag rökt på, vilket jag kan lova att jag inte har. Nästa text blir kanske lite mer.. som vanligt.