Tror jag har slagit ett eget rekord.

När man är så trött att man sover fram till halv två, efter att visserligen ha somnat om två gånger men ändå, då är det illa. Då är det riktigt illa. Men det behövdes nog efter sex veckor av konstant spänning och innan dess skola. Det har varit utmattande att ha Faith här, att ha varit hemifrån och att ha pratat engelska så länge. Men det har också varit så underbart, mer fantastiskt än jag hade kunnat förställa mig. Och imorgon får jag äntligen se mina härliga och fantastiska vänner igen. Åh, härliga, härliga sommar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0