en vardagsbetraktelse av ett kollegieblock.

Någonstans i mörkret ser jag dig skymta, förvånad. Undrande.
Jag undrar vad du gör nu. Var du finns, när du kommer.
Men du kommer. Någon dag, någonstans. I framtiden. 
 
Har blängt på mitt kollegieblock med ett antal matteuppgifter i sig idag. Jag blänger. Och kollegieblocket blänger tillbaka. Vi utmanar varandra. Kämpar med ondsinta blickar. Kollegieblocken fladdrar lite med sina kanter och frestar mig att öppna det. Jag blänger småsurt och motstridigt tillbaka. Vi fortsätter att blänga argt på varandra. Både såsom små treåringar i trotsåldern.. Fast kanske är det mest egentligen jag. Men jag vann. Faktiskt. Kollegieblocket kom bara så långt att jag plockade upp det ur väskan. Ha. Men imorgon kommer jag stirra på det med hatiska blickar medan det glatt kommer triumfera och nästan skrika ut "vad var det jag sade?!" och jag kommer lite småbuttert att säga att ja, ja. Jag vet jag vet. Och jag ska lära mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0