Taggar

Och så föll jag. Igen. Och blev sårad. Djupt. Har suttit här och gråtit en skvätt nu, var säkert en hel del som satte igång det. Att jag saknat gamla klassen mer än jag trodde, att massagen släppte lös en massa? Men tårarna bara rinner, jag tycker verkligen inte om mig själv. Men vad ska jag göra? Jag är ju ändå fast här, och kanske om 70 år eller i ett annat liv, kommer jag hitta någon som uppskattar mig för den jag är. Kram på er, ignorera det gär inlägget. Bloggen är bara för bra att skriva av sig på ibland.