SKRIVET: 2013-12-17, kl 20:53:28 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

Så blir det.

Efter lite tankeverksamhet och övervägande har en ny blogg startats, och för er som känner mig blir det superlätt att hitta till den nya: www.amandaswenninger.blogg.se är nya adressen så se till att markera det någonstans.

Det känns lite vemodigt att lägga ned den här bloggen, men jag gör det för att det är rätt. Det fina är att alla inlägg kommer att finnas kvar så att jag kan komma tillbaka och kika.. Det känns bra.

Vi ses fina ni!
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-12-17, kl 15:05:35 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

En nya era.

Nu har jag inte varit aktiv på så länge här på bloggen. Och på den korta (långa?) tiden jag har varit borta har så mycket nytt hänt. Jag har så mycket tankar i mitt huvud som bara snurrar omkring men det får komma en annan dag.. Jag funderar på att överge denna blogg - och skapa en ny. En ny blogg för en ny era. Samtidigt så innehåller denna blogg så oerhört mycket minnen och känslor. Men det är min gymnasieblogg, och min gymnasietid är över. Vi får se hur jag gör - det kommer nog ett beslut senare.
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-09-16, kl 13:48:40 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

Anmält.

Är numera anmäld till vårterminens antagningar av universitetsstudier. Nu får vi se vart detta tar vägen, resultaten kommer i mitten av december och det enda jag kan göra nu är att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Är ni intresserade av ordningen så kommer denna här:

Vårterminen 2014
1. LIU-50310 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Linköpings universitet, Linköping

2. UU-P8200 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Uppsala universitet, Uppsala

3. LU-81501 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Lunds universitet, Lund

4. GU-29713 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Göteborgs universitet, Göteborg

5. UMU-01309 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Umeå universitet, Umeå

6. ORU-89301 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Örebro universitet, Örebro

7. KI-42001 - Läkarprogrammet 330hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Karolinska institutet, Solna

8. UU-P7350 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Uppsala universitet, Uppsala

9. LU-81401 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Lunds universitet, Lund

10. GU-29771 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Göteborgs universitet, Göteborg

11. ORU-39306 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Örebro universitet, Örebro

12. UMU-01209 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Umeå universitet, Umeå

13. SU-36613 - Psykologprogrammet 300hp DAG,
NML, Helfart (100%), Utbildningsprogram,
Stockholms universitet, Stockholm
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-09-03, kl 13:18:10 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

En stund sedan.

Hej alla.
 
Nu var det ett tag sedan jag skrev, igen. Det går i perioder det där. Men bloggen fungerar alldeles utmärkt som ventilationssystem. 
 
sist jag skrev var i mitten av juli, eller en och en halv månad sedan. Det har hänt mycket sedan dess. Jag har jobbat en massa, och oroat mig för att inte få jobba. Och utöver detta har det nog inte hänt så mycket. Det känns som att jag fortfarande har sommarlov och att skolan är någonting som för ovanlighetens skull har pausat lite längre. Det känns märkligt och overkligt på samma gång och alla flyttar bort från Kalmar.
 
Jag vill helst att allting skall ske nu och inte senare. Jag vill att det ska vara den 24 oktober så att jag kan få åka iväg på min resa, men jag vill samtidigt att det ska vara vår så att jag kan få börja studera. 
 
Och med tanke på studerandet så vet jag inte ens vad jag ska söka just nu. 
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-07-19, kl 22:12:09 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

Ett par få dagar kan förändra så mycket.

Idag har jag fått känna så många känslor på en gång. Kanske brukar man känna så många känslor på samma dag, men idag har de på många sätt tillhört ytterligheterna. Jag har känt mig lycklig, på en utegård med den bästa av vänner, jag har känt mig chockad över hur älskad jag kände mig för att denne vän sade något som gjorde mig så lycklig, jag har känt mig ersatt av en annan vän och jag har känt mig avundsjuk på en tredje just därför att jag känner mig ersatt, därför att jag inte kan vara där och uppleva det som vi en gång gjorde.

Jag tycker om mitt liv, det gör mig för det mesta glad. Jag är så lycklig och tacksam över allt det jag har fått genom mina vänner. Hur mycket ni ger mig, varje dag. Från små, små stunder med skratt till stora, stora ord som betyder allt.

Mitt liv ändras ständigt. Nya människor stiger in i ens liv som man inte alls hade räknat med skulle betyda så mycket ett år senare. Andra människor träder ut ur ens liv och försvinner sakta iväg, människor som tidigare har varit det viktigaste som finns. Vissa människor blir kvar i ens liv, men på ett annat sätt än tidigare. Just nu ändras mitt liv mycket, och kraftigt. Det är fantastiskt, det är en underbar resa men det är samtidigt lite läskigt. Vad ska hända?

När vännen min sade det där som gjorde mig så lycklig idag insåg jag hur mycket hon betyder för mig och hur glad jag är att ha henne, hur oerhört viktig hon är för att jag ska fungera. När jag senare kände den där avundsjukan som kom farandes försökte jag komma ihåg att jag själv har fått andra människor i mitt liv som betyder oerhört mycket men inser också hur svårt det är att acceptera fullt ut att jag på vissa områden har blivit just ersatt. Hur jobbigt det är att acceptera och hur gärna jag önskar att det inte vore så.

Men det är detta som just nu händer i mitt liv. Jag blir ersatt men jag ersätter också. Livet ändras ständigt, men just nu ändras det mer än vad det kanske har gjort tidigare. Det är inte bara ett nytt kapitel som ska påbörjas, det är en helt ny bok. En bok där jag inte längre är ett barn eller skolungdom utan en bok där jag är en vuxen universitetsstuderande människa som ska utbilda mig till ett yrke.

Till hösten blir det inget studerande på universitet men det blir något annat istället, något som jag hoppas ska utveckla mig och som jag vet kommer att bli helt fantastiskt. Jag ska åka till Nya Zeeland, men mer om detta i ett senare inlägg. Nu ska jag sova för att gå upp och jobba tidigt imorgon.
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-07-15, kl 15:11:52 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

En sommar för tre år sedan..

Så satt jag där med ett antagsbesked i handen och var glad och lycklig. Jag hade kommit in. Nu var det där nog visserligen ingenting jag egentligen var orolig för. Jag visste att jag hade kommit in, intagspoängen för CIS var inte vidare höga och dessutom hade jag högsta betyg. Det gick inte att få ett nej. 
 
Jag gissar dock på att det var annorlunda för många andra, som nervöst öppnade svarskuvertet och antingen jublade av lycka att de hade klarat gränsen eller långsamt insåg att de inte hade kommit in på sitt förstahandsval, nej kanske inte ens andrahandsvalet. Kanske fick många senare besked om att de hade kommit in på reservintag.. Eller så fick dem de inte. I vilket fall som så brydde jag mig helt ärligt talat inte särskilt mycket vid tillfället. Jag hade kommit in och det var det absolut viktigaste.
 
Jag förstår att det är många 16-åringar som under sommaren har upplevt exakt samma sak och jag önskar och hoppas att de allihopa har fått de besked som de ville ha. Något jag inte tänkte på då jag fick mina gymnasiebesked var att jag tre år senare skulle sitta i exakt samma sits, men att den denna gång skulle vara mycket osäkrare. 
 
Jag är reservplacerad. Och dessutom med ganska kassa placeringar. På tresiffriga placeringar. Det talar sitt tydliga språk, det blir ingen läkarutbildning för mig i år. Gör det mig ledsen? Ja. Gör det mig lättad? Ja. Gör det mig besviken? JA. Jag är ledsen, jag är lättad, jag är besviken, jag är förvirrad och kanske framförallt: Jag är osäker. Kommer mina 21,8 verkligen att räcka till att bli antagen till våren? Det enda jag kan hoppas är att jag om ett halvår tittar tillbaka på det här blogginlägget och suckar av lättnad. Jag kom in. Jag ska bli läkare.
 
Men till den stunden kommer så är jag reservplacerad med få chanser att komma in. Kanske är det bäst så, jag vet inte. Men det är jobbigt. Det är skönt. Det är allt på en gång. 
1 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-07-08, kl 22:13:00 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

Att försöka.

Såhär nästan en månad efter min studentexamen har jag äntligen börjat göra något som jag önskat att jag hade kunnat göra tidigare. Jag har börjat ta hand om mig själv. 
 
Och det är så skönt. Att få unna sig själv lite, och inte bara känna krav från skolan om att klara av allting, hinna allting och samtidigt ha ett liv utanför det hela. Någonting kommer i kläm, för det finns inte tid för allt man vill. Trots att jag även nu känner att jag inte har tid för allt det jag vill göra så finns ändå tiden där för saker som man borde göra. Jag tar hand om mig själv, jag umgås med mina kompisar och samtidigt jobbar jag. Vila hinner jag inte, men det hann jag inte innan heller och nu får jag dessutom göra en massa roliga saker samt jobba.
 
När vi ändå talar om jobbet kan jag ju passa på att skriva ett par ord om det här på bloggen, eftersom jag faktiskt inte har gjort det ännu. Jag trivs. Jag trivs jättebra. Visst är det slitigt och visst är det jobbigt, och visst. I vissa stunder önskar jag att jag inte hade behövt göra en del saker.. Men överlag? Överlag trivs jag. Det är roligt att träffa de äldre och trots mycket ensamt arbete har jag roliga arbetskollegor (här höll jag på att skriva klasskamrater, jag har nog inte kommit ur skolan så mycket som jag trodde..). Jag trivs. Det är bra. Livet är, trotts mitt föregående inlägg, bra. Jag har bestämt mig för att börja må bra och då ska jag också göra det. Självklart kommer jag alltid att ha deppiga dagar, det ligger i min och alla andras natur, men jag hoppas att jag kan vända det till något positivt. Kämpa ännu hårdare. Precis som Oscar Linnros säger i sin låt:

Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nått stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion

Brukade hata mig själv
Måndag-fredag blev en kedja kring min fot
Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att vi kan gå

Genom eld
Bara för kväll
Håll den tänd
Vi kan gå I eld
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-07-02, kl 20:56:56 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

Hejhopp.

Som vanligt fungerar bloggen på precis det sättet som den ofta gör: terapi. Det är lite sådär, att jag skriver bara här när jag antingen är lycklig och någonting spännande har hänt eller som nu, då jag är mindre lycklig och helst av allt vill skrika ut till hela världen och säga åt den att älska mig.
 
Så, vad är det nu som är fel? Ofta blir det såhär fel när jag tittar på bilder. Jag menar, det är inte alltid det blir såhär fel och ibland kan det även bli såhär fel utan de där bilderna, men det är faktiskt ofta bilderna som spelar in. Bilder på mig själv, såsom jag ser ut. Bilder som jag vill photoshopa ner till en storlek 38 och önska att jag skulle kunna visa mig i bikini utan att varje gång tänka att "hur kan någon rimligtvis vara så oerhört stor?". Bilder där jag bara känner att jag helst vill sjunka genom jorden och önska att vi kunde kapa av halva mig, eller åtminstone en tredjedel. 
 
Jag håller för tillfället på att spela teater. Jag tycker det är jättekul och det är roligt att för en gångs skull få vara någon som är så självupptagen att det inte finns någon annan i världen som är så vacker. Samtidigt så ska jag inte förneka att tankarna ändå dyker upp "Det här är det mest orelistiska förhållandet i världshistorien" och inte på grund av karaktärernas personligheter utan på grund av mitt utseende. Mitt utseende som jag låter gestalta min karaktär. Det gör inte min karaktär rättvisa och det finns definitivt ingen sanning i att karaktärens fästman skulle bli så löjligt kär i ett sådant utseende. Det är inte rimligt. Och jag vet, jag vet, det kanske är en dum tanke och jag önskar så innerligt att den inte skulle finnas där. Men den finns där. Jämt. I varenda ögonblick då vi spelar. "Det här är inte rimligt, ingen i dess fulla sinnes bruk skulle falla head over heels för ett sådant utseende".

Jag tittar på mina studentfoton och allt jag önskar är att det där vore någon annan. Hur jag på något sätt känner igen mig själv i bilderna men samtidigt undrar, "Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att det där är jag?". Det är så många som säger emot mig hela tiden om jag säger något om mitt utseende men jag undrar varför. Varför är ni så snälla när den uppenbara sanningen är att jag ser ut som hej kom och hjälp mig?

Jag önskar att jag kunde titta på mig själv och se någon som jag är stolt över, på samma sätt som jag kan tänka på mig själv och vara stolt över den jag är. Vad jag har lyckats med och hur mycket jag engagerar mig i saker och ting. Men jag kan inte det. Det enda jag ser är en tjock människa som har förlorat greppet om vad som är vackert i samhället. 

Jag vet själv varför det här är ett så oerhört stort problem för mig själv. Jag vet att det beror på att jag vet att jag aldrig kommer att bli älskad om jag ser ut som jag gör just nu. För det är så det är. Men ett utseende som mitt kommer det aldrig finnas någon som faller för den jag är. Hur mycket jag än kämpar bakom fasaden för att visa vem jag verkligen är så kommer det aldrig att komma fram i det skal jag befinner mig i. Allt jag någonsin vill i livet är att få bilda familj med någon jag älskar och som älskar mig. Känna glädjen i de vardagsting som finns. Att få åka bil och prata, eller se en film ihop. Jag vill bilda familj med någon som älskar mig. Jag vill gifta mig och få barn och leva hela mitt liv med honom. Men just nu känns det helt overkligt. Det finns inte, det kommer aldrig att finnas. Om inte jag kan ändra mitt utseende. Om jag inte kan bli en storlek 38. Jag vet att det låter helt absurt men det är så det är. Jag önskar att det inte vore så men det är så.
 
Jag drömmer om att få köpa ett par höga svarta jeans och få bära dessa och känna mig snygg. Känna mig vacker. Ungefär såhär:

2 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-06-15, kl 22:16:50 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

Och så var allt över...

Helt plötsligt är allt slut - och jag är så himla trött, och ledsen. Allting som jag har väntat på i tre år har helt plötsligt hänt och hela kroppen har fyllts av en ledsnad samtidigt som det är så skönt att allt faktiskt är över nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller tycka och just nu är det nog lite svårt att förstå att det faktiskt har hänt.

Studenten, balen och det liv jag hittils har levt är över - och det är helt okej. Men jag kommer nog inte riktigt att förstå det ännu.
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-06-01, kl 12:37:14 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

En lördag utan några som helst måsten.

Och så sitter jag nu här idag, med en känsla jag inte har erfarit på sådär två år. Jag har ingenting jag behöver läsa, skriva eller studera. Nu tänker ni säkert att "jamen vadå, du har ju haft lov" och jo, självklart, så är det. Men som en elev på det naturvetenskapliga programet på CIS så är man aldrig riktigt helt ledig över lovet. Det finns alltid uppgifter som man vet att man skulle kunna göra och skriva därför att de helt enkelt ska in efter lovet. Och det är just den där känskan, känslan av att det inte finns någonting jag borde göra som är så märklig. Så annorlunda.

Jag är färdig. Helt färdig med allting och som det ser ut just nu kommer jag att gå ut med ett snittbetyg på 21,8. 21,8 kommer, förhoppningsvis, att ta mig till Umeå och läkarutbildningen och just nu vet jag inte riktigt vad jag känner över det. Det är inte dagens problem.

Och vad ska jag nu göra de kommande dagarna, för det är ju faktiskt dagar det rör sig om, fram till studenten? Jag skulle kunna lägga mig i sängen och sova men istället ska jag njuta av allt det där jag inte kunnat njuta av de senaste veckorna. Jag ska umgås med mina kompisar, sova länge, ta det lugnt och inte oroa mig för någonting. Framförallt har jag en sak denna vecka som jag har sett fram emot sedan jag var 14 år: jag ska gå på bal och det ska bli så himla kul!
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-05-29, kl 21:08:43 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

TVÅ VECKOR.

Har fullt upp med livet. Eller som det i mitt fall har varit de senaste veckorna: Skolan. Det är studier, studier, studier, studier och, ja, tro det eller ej: lite mer studier.

Men det är helt okej för idag är det exakt TVÅ VECKOR tills jag tar studenten! Den personen som kan förklara vart tiden tog vägen är välkommen in i mitt liv. Jag kan knappt fatta att det har gått så fort. Förhoppningsvis återkommer jag med mer regelbundna uppdateringar i sommar, men vem vet, jag lär vara lika upptagen med livet då. Puss och kram!
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-05-19, kl 14:26:56 | PUBLICERAT I: Vardagsliv

Att säga upp sig från ett jobb.

Detta kan bara förklaras med ett enda ord: Lycka. Det känns så himla skönt (även om jag fasar för att få tillbaka ett svar på det jag just skickade). De har behandlat mig som skit, som att jag inte är värd någonting och nu slipper jag det och det känns så fantastiskt bra! Nu stryker jag telefonnummer ur telefonen, jobbet från CV:t och glömmer bort att jag överhuvudtaget har jobbat där. Fantastiskt är vad det är. UNDERBART. ÄNTLIGEN!
0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-05-01, kl 22:07:47 | PUBLICERAT I:

Den första maj 2013 eller, om man så vill, en helt perfekt dag.

Idag har varit en sådan underbart bra dag (även om jag inte ens ägnade hälften så mycket tid som jag borde ha gjort till mina läxor (här skulle #yolo passa bra eftersom det är så himla yolo, MEN, jag är alldeles för cool för sådana uttryck, så det så! (Parentes inom parantesen som nu blev trippelparantes #confusing #inception #yolo (hehe))))

Även om jag, som sagt, bara hunnit med att läsa ut The Help (LÄS DEN!) och sedan skriva en sida om denna SAMT konstatera att detta fysikprov kanske faktiskt inte verkar vara så hemskt som jag befarar, har jag även spenderat kvalitetstid med vänner. Efter lite diskuterande kom Emelie, Simon och Niklas faktiskt hit, till lilla mig, och vi köpte fika och åkte ner och satte oss på stranden vid Fulvik (mot sitt namn är det faktiskt jättefint dör) och hade det allmänt mysigt. Efter detta åkte vi hem till mig, spelade spel och umgicks. Och jag mådde bara så bra av detta. Tänk vad vänner kan göra mycket.

Så, vad har jag mer gjort sedan jag kom hem från islandet (förlåt, den där sista resdagen kommer nog inte dyka upp MEN den var ungefär lika rolig som en resdag brukar vara)? Jo, jag har tagit det lugnt, pluggat, FÅTT JOBB och klippt mig. Så numera är jag alltså en semestervikarie inom hemtjänsten med ungefär 15 cm mindre- och några nyanser blondare hår. Jag känner mig fräsch och oerhört redo för sommaren, herregud! Jag tar faktiskt studenten om 42 dagar!

Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på var jag kommer att vara om ett halvår, eller att jag kommer att spendera dagar i Fulvik i sommar. Åh, svenska sommar, vad du är välkommen!

0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-04-27, kl 23:55:55 | PUBLICERAT I:

Dag 9: Att bada i en blå lagun och uppleva första dagen av sommaren.

Idag (eller egentligen inte alls idag, för det var igår då jag för första gången på hela resan faktiskt glömde bort att skriva) inledde vi dagen med frukost och därefter packande av väskor samt viss städning av lägenheten. Efter att ha lämnat in nycklar och därefter bagage på bagageinlämningen begav vi oss ut på upptäcktsfärd i Reykjavik men insåg ganska snabbt att det var meningslöst. Den 25 april är nämligen en högtidsdag för islänningar och man firar "Första dagen av sommaren" med olika festligheter. Tyvärr började inte dessa festligheter förrän klockan ett vilket gjorde att vi missade dessa. På grund av kyla begav vi oss därför till ett café där jag drack en café latte och därefter vandrade vi runt lite till innan vi åt lunch (återigen det goda crêpestället). På lunchstället visade det sig att det jobbade en svensk tjej och henne pratade jag med en stund och fick reda på att hon pluggade i Reykjavik under ett år.

När klockan slog 13.15 vandrade vi tillbaka till hotellet för att ta bussen till Blå lagunen klockan 13.30. Efter ungefär en halvtimmes bussresa anlände vi till Blå Lagunen, som visade sig vara fantastiskt.

Vi kom in och fick för det första speciella armband som fungerade som lås samt betalning, jättesmidigt! När vi sedan kom in i själva ombytesrummen var de helt fantastiska. Extremt lyxiga med vacker inredning och i duscharna (som var som egna duschar med dörrar) fanns det både tvål och balsam. Efter att ha gjort oss iordning begav vi oss ut till Blå Lagunen och det var fantastiskt. Varmt och skönt och vackert med möjlighet att tvåla in sig med en speciell sorts lera som skulle verka positivt på huden. Jag gick inte upp ur vattnet på två och en halv timme, det var helt fantastiskt.

Efter Blå Lagunen åkte vi till Keflavik och vårt hotell där. Efter att ha installerat oss gick vi och åt middag på ett snabbmatsställe. För min del blev det hamburgare, och det var helt okej. Efter maten tog vi det bara lugnt innan vi gick och lade oss och ställde klockan på 04.00.

Just nu är jag jättetrött och sitter på tåget i Lund och kommer inte orka skriva om dagens resa förrän senare.

Puss och kram.

0 kommentarer | Kommentera här!

SKRIVET: 2013-04-27, kl 23:52:59 | PUBLICERAT I:

Dag 8: Att gå, gå, gå och sedan gå lite till.

Idag har vi gått, gått, gått och sedan gått litet till (Har för övrigt idag kommit upp i 11 snygga islänningar). Vi har nämligen haft fri dag och den har vi spenderat på så sätt att vi efter frukost begav oss till köpcentrumet Kringlan för att titta och köpa saker. Trots extremt fina saker (döda mig) så köpte jag inget med tanke på det ständiga mantrat "Amanda, du ska till USA.. Amanda. Nej Amanda, FY, inte titta på skorna!" Och det gick helt okej trots butiker som Zara och Topshop.

Efter kringlan vandrade vi in mot staden igen (sådär 20 minuter) och gick på vägen förbi bland annat en park samt Hallgrimskirkja. Det senare är en stor kyrka som ligger högt beläget i Reykjavik. Med tanke på att kyrkan är nybyggd var den mycket fin och vi satt där inne ett tag och bara andades in lugnet.

Efter detta begav vi oss till det efterlängtade crêpestället (jag har längtat sedan vi anlände i söndags). Där åt jag en crêpe fylld med ost, skinka samt spenat och även en halv crêpe med päron, nutella och kokos. Gott, gott, gott! Efter lunch strövade vi mest omkring i olika butiker och jag inhandlade bland annat en magnet i en turistbutik. På
väg ut hejdade mannen som stod i butiken mig och tittade länge i mina ögon innan han utbrast: "I just have to tell you that you have such beautiful eyes! Your eyelashes are so long".. Lite generad tackade jag och tänker i smyg att det gjorde hela min dag.

Då jag var så trött att jag knappt kunde stå upp lade jag mig för att vila när vi kom hem vid sådär 17.30. Uppenbarligen somnade jag eftersom jag en timme och en kvart senare väcktes av Freija som sade att de var på väg ut för att äta middag. Yrvaken steg jag så upp och följde med till ett litet, men oerhört charmigt, vegetariskt ställe som faktiskt serverade fantastisk mat. Själv åt jag paj med fetaost, spenat och soltorkade tomater. Även detta var gott, gott, gott!

Efter middagen besökte vi mataffären en snabbis för att handla upp de sista pengarna vi fått av skolan till frukost och sedan dess har vi druckit te och ätit typiska isländska "kanelbullar".

Nu säger jag godnatt och längtar efter sängen. Idag är det sista natten i Reykjavik för imorgon beger vi oss till Blå Lagunen och därefter en natt i Keflavik för att i övermorgon flyga så tidigt som 07.00 från Island.

Puss och godnatt så hörs vi!

https://cdn3.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517add7d9606ee330bd9f49a.jpg">https://cdn2.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517add7d9606ee330bd9f49a.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517addb1e087c33ae376c482.jpg">https://cdn2.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517addb1e087c33ae376c482.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517addb39606ee335bf05a9b.jpg">https://cdn3.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517addb39606ee335bf05a9b.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517addd19606ee3351aca462.jpg">https://cdn2.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517addd19606ee3351aca462.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517ade059606ee332136095b.jpg">https://cdn2.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517ade059606ee332136095b.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517ade0b9606ee33654b3b59.jpg">https://cdn1.cdnme.se/2163547/7-3/pic_517ade0b9606ee33654b3b59.jpg" class="image">

0 kommentarer | Kommentera här!


Amanda, 18, Kalmar♫

bloglovin

Från en halvstor stad i södra Sverige bloggar jag, Amanda, om mitt liv med mina synpunkter och gärna med sepiafärgade bilder till hjälp. Jag älskar allt som är prickigt, allt som heter musikal och alla de underbara och fantastiska människor jag har omkring mig. Jag är, som de flesta andra, en ganska normal artonåring som gör sitt absolut bästa under alla situationer som uppstår.

LÄNKAR:

♥Anna's blogg

♥Freija's blogg

♥Emmi's blogg

♥Sara's blogg

♥Joanna's blogg

♥Sofia's blogg