Telefonkris.

Vänta, hallå URSÄKTA exakt VAR är min telefon, för fan hallå ALLA LETAR. FAN, hallå. LETA! Jag sade LETA, lyft på rumporna de är liksom IVÄGEN. Nej. alltså. Jag har redan känt i alla fickorna. Jo. Alltså. JO MEN. Det har jag VISST gjort. Ja men LETA då. Men för i h'lvete var är DEN?! Fan. fan. Fan. Kan någon ringa till den?! Jo men ring. NU. TÄNK om jag glömt den någonstans?! Har ni TÄNKT på det? Men ring nu. Ja ta fram telefonen och RING den. *Känna efter i bakfickan* Uhm. Alltså. Falskt alarm. Jag hittade den. He. 
 
Okej. Så. Känner ni mig, vilket jag tror att ni gör så känner ni säkert igen ovanstående scenario. Kanske inte riktigt så extremt som ovanstående men jo, det händer. Typ minst en gång per dag. Minst. Men det är såhär. Att såhär har jag och min telefon alltid hålllit på. Jag skulle nog hävda att vi befinner oss i ett problematisk förhållande och förr i tiden, ja alltså. INNAN vi kom in i vår halvårskris då tog jag liksom det här att min kära partner försvann då och då. Men nu. Nu har jag helt plötsligt börjat tappa honom. Rätt ner. I marken. Och detta tror jag att min kära hjärna gör lite omedvetet (eller så är det mest för att jag är bra himla klumpig). Men jag vill hemskt gärna skylla detta på en halvårskris. Vi har liksom lärt känna varandra. Vi vet vem den andra är och då bestämmer sig lilla lilla Bernt (telefonen har ett namn) för att ge igen. IGEN. Så inte nog med att min hjärna (klumpighet) ger igen på Bernt nej utan nu ger Bernt dessutom tillbaka så nu funkar inte knappen som den ska. Åh. Halvårskris. Härliga halvårskris. Men Bernt och jag ska bara vänja oss igen. Ge upp våra hot och vår agressioner. Sedan är det dags för ytterliggare fem år tillsamans. Ja. För vi ska leva tillsammans tills jag inte längre kan klassificeras som en fattig student. Ni inser själva att det kommer ta ett tag. Så Bernt och jag ska ta oss ur den här halvårskrisen. Vi ska fixa det. Tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0