Taggar

Eller ja. Min och min. Min man lånade ut den till mig (kanske som ett löfte att återvända snart igen, jag ser det ju åtminstone som detta) och på svenska kallas den allmänt för Femtio nyanser av honom (Se: Fifty shades of Grey) eller som jag numera kallar den: Min porrnovell.

 

För alltså. När jag läser denna pendlar jag mellan att halvt om halvt gömma mig bakom täcket, eller händerna. eller kudden, eller vad jag nu har tillgängligt, skratta högt och se allmänt bestört ut. Nu snackar vi alltså porrnovell. GROV porrnovell. Inget sådant där halvfjantigt om en stor lem. Nejnej. Här är det utförliga beskrivningar med diverse invecklade detaljer. Och huvudkaraktären har en förkärlek för ordet Herrejävlar. Och den våldtar både mitt sunda förnuft, min oskuldsfullhet OCH det litterära språket. Och ändå så erkänner jag knappt att jag ju faktist måste läsa färdigt den, för jag lägger ju liksom inte ifrån mig böcker som jag påbörjat (förutom en enda bok i hela mitt liv. Jag läste två kapitel och dog av tristess) Och så håller jag på så där, och tyvärr blir det bara värre och värre. Det går utför. Så med äcklad fascination läser jag vidare i boken och kan inte låta bli att fundera: VEM vill stå för att ha skrivit den?