Taggar

Hej alla.

Nu är det såhär att jag ärligt talat trodde att det skulle bli exakt noll uppdatering under min resa till Island. Ack så fel man kan ha. Eftersom efterarbetet av resan går ut på att sammanfatta sina intryck av Island tänkte jag göra det lätt för mig och skriva dagbok (Fördelarna är många). Men, och här är det riktigt intelligenta, så kom jag på att jag ju faktiskt kan slå två flugor i en smäll och samtidigt skriva om resan på bloggen så även ni, mina fantastiska vänner, får ta del av resan. Bilder och text utlovas.

Därför tänkte jag nu börja med dag ett som, efter att jag påpekat hur trött jag är (var..), börjar lida mot sitt slut.

Jag gick imorse upp 05.15 för att exakt en timme senare bege mig mot Kalmar och tåget. Efter inhandlande av proviant (yoghurt, Ramlösa och Marabou) satte vi oss på tåget mot Kastrup, en resa som var ungefär lika givande som tågresor brukar vara.

Vi anlände till Kastrup och checkade så slutligen in oss innan vi gick igenom säkerhetskontrollen (där jag inte blev stannar för en gångs skull!!) och gick iväg och käkade någon slags (skitdyr) indisk mat. Slutligen boardade vi planet och lyfte. Resan gick bra, trots lite turbulens. Jag överlevde.

Vi landade så på Island efter tre timmars försök av att inte bli galen på den begränsade rörligheten av ben och steg ut ur flygplatsen (stort WIHO för att min väska kom SJUKT fort) och dog. Det. Var. Kallt. På med vinterjacka och iväg till väntande buss. Igenom kargt landskap, tunnlar och en massvis av öde mark innan det (tack och lov) blir bättre och bättre natur. Vi närmar oss Borganäs.

Borganäs är en liten by (stad..) som ligger på en omringad av vacker natur och berg. Typiskt isländskt helt enkelt. Fint är det här. Men vi steg så av bussen vid skolan där det fanns sisådär 3 islänningar. Min var inte där. In och vänta i värmen varpå islänningens kompis plötsligt dyker upp och hämtar mig och Stephanie. Märkligt.

Vi åker runt lite och pratar och inser att våra islänningar inte kunde hämta oss för att de hade träning (ja, jag tycker att det är lite dålig stil...) så vi åker till träningen, eller till "horse castle" som den direkta översättningen tydligen blir. Det visar sig vara ett ridhus. Efter mycket om och men är de inte där utan i sina horse house (aka stall). Jag träffar min islänning (som för övrigt har den sämsta engelskan jag hört på mycket, mycket länge) i ungefär 2 minuter innan vi åker därifrån. Istället åker vi till kompisens basketbollsträning (ja, jag kände mig extremt välkommen #ironi) där vi så småningom blir hämtade av våra respektive islänningar. Jag är vid detta laget både hungrig och trött och vill helst äta en ordentlig middag. Icke sa Nicke. Vi kommer hem till henne (snällt att jag får sova i hennes rum, mindre snällt att jag får hennes använda lakan...) och äter.. Skyr. Alltså. Jag är hungrig. Och det var helt okej, även om jag inte för fem öre kunde få ner den gräddblandning de hällde ovanpå. Det vände sig verkligen i munnen.

Efter middagen är det återigen stall som gäller och efter en timme där ska vi träffa Stephanie och hennes islänning igen. Jag protesterar efter mycket om och men (i mitt huvud var klockan 22.30 och jag hade gått upp klockan 05.15) och fick komma hem.

Hemma här i detta lilla, men rätt så charmiga, hus duschade jag i vad som luktade som ruttna ägg. Helt ärligt. På grund av allt svavel i vattnet STINKER det.

Allt i allt kunde jag nog helt ärligt ha fått en bättre start, men samtidigt så är det ju som det är. Jag längtar mest till Reykjavik.

Imorgon vankas det vandring och grottor. Det blir nog fint.

Godnatt så hörs vi imorgon för nu ska jag ÄNTLIGEN sova!