Ögonblicket då...

... Jag vill gifta mig med Peeta. Gråter över scenen när Rue begravs. Scenen i grottan var det bästa. Någonsin. Kemin de hade var helt sjuk. Jag älskade alla 140 minutrarna lika mycket. Aldrig ville att det skulle ta slut. För en gångs skull var filmen lika bra som boken. Jag är i extas. Jag älskar den. Filmen. Och boken. Hungerspelen. Snälla, snälla kan någon hitta en riktig Peeta åt mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0