Uttrycker mina negativa tankegångar

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte, jag vill inte och jag vill inte! Jag vill inte åka hem imorgon, vill inte återvända till mitt hemland. Fast samtidigt. Jag är så kluven, så delad. En liten del av mig skriker och jublar av glädje över att få komma hem igen och träffa er. Träffa mamma. Träffa pappa och självklart, visa Faith mitt liv och mina vanor. Men den större delen av mig vrålar och skriker och bara gastar ut ett stort, gigantiskt, enormt och fruktansvärt nej. Jag vill inte hem, vill inte veta av vad som händer hemma. Vill inte, kan inte, orkar inte. Och ändå, ändå lyfter planet imorgon. Och då måste jag vara där, sitta på min plats och lyfta med planet. Trots att tårarna rinner. Men tillbaka ska jag, och förhoppningsvis. Förhoppningsvis blir det om ett år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0