en dag med ett torn som skjuter i höjden och en förkrympt pojke på nitton år

Idag åkte vi till Seattle så klockan 10.00 stod jag och packade ner picknick (se bröd, chips, vatten och annat nödvändigt). Vi begav oss sedan till Fred Meyer för att inhandla kalkon, ost och dricka innan vi köpte Starbucks, jag lever på Starbucks. Starbucks är min energikälla, min vän, min tröstmat (dricka). Det är fint helt enkelt, hur ska jag överleva ända till april nästa år? Nej jag tror inte att det är möjligt. Jag får komma på något. 
 
Efter att ha anlänt till Seattle, med all den trafik som var på vägen är det otroligt att vi kom fram, körde vi runt runt innan jag och Faith hoppar ut ur bilen för att rusa in på Hard Rock och inhandla var sin tröja innan vi rusar ut och hoppar in i bilen igen. Vi stötte även på en 75-årig gammal man som brukade vara operasångare. Dagens komplimang kom från honom med "And here we have a blond bombshell". Ja, alltså. Lite smickrad blir jag ju, även om inte ens jag vill ha så gamla män. Sedan åts det lunch i bilen, besökte Tutankhamo utställningen (vilket var både givande och intressant trots den massiva mängden människor och den kvava luften), gick runt i detta stora center med t.ex. 3D-bio (Nej, den besökte vi inte) och ett fjärilshus (Ja, det besökte vi). Blev tyvärr inget Space Needle idag på grund av alldeles för långa köer men detta skall troligtvis fixas någon gång innan jag åker tillsammans med Pike Place Market. På vägen hem stannade vi på Red Robins (Kyckling, bacon och guacamole visade sig inte bara vara en bra kombination utan en fantastisk kombination). Dagen var fin. Punkt. 
 
Eftersom de flesta av er har Facebook ber jag er se på resten av bilderna där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0