Spenderar ett inlägg.

Åt att minnas Utöya och allt det som hände där för exakt ett år sedan. Det som  hände och det som skedde är ingenting jag ens kan föreställa mig. Jag kommer fortfarande ihåg min oförståelse inför det jag hörde och såg på TVn den där dagen för exakt ett år sedan precis innan vi skulle åka mot London. Jag kommer ihåg att jag inte kunde förstå hur något så ont hade kunnat ske. Men det gjorde det. Och jag minns alla de böner vi bad under vår resa till Walsingham och London för de som utsatts för detta. Hur alla gjorde det. Varenda kyrka. Varenda mässa. All min kärlek och alla mina tankar går till er idag, för det ni utsattes för, och till er familj, era vänner och era släktingar. För allt det dem utsatts för. För det ni, och vi, alla utsattes för. Ondska. Ondska så ond att den inte borde finnas. Men tillsammans är vi starka och att minnas är att hedra. Och därför minns vi idag. För er skull.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0