En fin men lite halvkvävd stämning.

Alba är här.
Och hon är så mycket trevligare än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det är jobbigt, det är det. Hennes engelska är inte jätte fantastisk och min spanska är ännu mindre fantastisk. Men det går bra, och vi kommunicerar. Just nu är hon uppe på sitt (mitt) rum och pratar med sin mamma, jag hoppas att hon trivs. Själv har jag fått en jätte fin bok, på spanska. Den kommer ta mig hundra år att läsa men jag vet också att jag ska göra det innan jag åker dit, för att jag ska försöka förstå mer. Men redan ikväll börjar det släppa, släppa eftersom jag försöker att förstå. Jag försöker fatta. Själv pratar jag mest engelska, men jag har också pratat en del spanska. Men jag förstår för det mesta vad hon säger på spanska och det känns underbart. Hoppas att morgondagen blir lite mindre ansträngd, för om den blir det kommer den inte bli ansträngd alls. Alls eftersom stämningen faktiskt är ganska bra just nu. Vi försöker, båda två. Och jag förstår hur hon känner sig, jag menar. Litauen var ju inte det lättaste men jag var däremot en massa erfarenheter rikare. Men nu blir det nog att se vad hon har för sig. Puss och sådant!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0